jonasbrotherslove

Det tog många timmar innan jag kunde somna den kvällen och när jag väl gjorde det var Sara den enda jag såg i mina drömmar. Hon var lika perfekt som i verkligheten, och jag ville aldrig vakna upp. För i drömmen bodde vi samma värld.

---

Jag vaknade med ett ryck när alarmet gick. Jag satte mig upp i sängen och trodde att det skulle vara en helt vanlig dag, tills kände hur all smärta slog till på en och samma gång. Sara Sara Sara Sara, var det enda som ekade inuti mitt huvud. För en enda sekund glömde jag Sara, smärtan och att jag var tvingad att åka ifrån henne idag.

Väskan var inte packad, så jag slängde ner allting i en enda stor hög, pressade ihop väskan och fick nätt och jämnt ihop dragkedjan. Jag var verkligen behov av en dusch vid det här laget, så jag ringde Nick och sa att jag var vaken som att jag inte orkade med att han och Kevin skulle komma och banka på min dörr för att få upp mig ur sängen. Jag ville vara för mig själv och försöka få tillbaka en liten del av mig själv som inte är trasig.

Det varma vatten kändes som en stöt genom min kropp. Jag stog bara där, rakt upp och ner. Min ögon var slutna och jag höll andan. Kommer jag känna den här smärtan tills mitt hjärta sluta slå? Isf kommer jag inte behöva känna den speciellt länge. För mitt hjärta slår för Sara, och om jag inte får vara i hennes närhet kommer bit för bit av mitt hjärta att försvinna. Tillslut finns ingenting kvar. Det är så det är. Om jag inte har Sara, har jag ingenting.

Precis när jag stängde av vatten hörde jag att telefonen ringde. Sara! tänkte jag och sprang naken ut ur duschen för att svara.
   - Hurru vi åker om en kvart så bäst för dig att du är klar då! Vi väntar högst två minuter mer! Okej? Sa Nick och la på.
Åk utan mig. Snälla gö det. Ni gör mig bara en tjänst isåfall, tänkte jag och gick tillbaka till badrummet.

I bilen påväg till flygplatsen kände jag mig alldeles utmattad. Jag tänkte igenom allt jag varit med om den här helgen, gång på gång på gång. En liten del av mig önskade att jag aldrig träffat Sara, då hade jag sluppit all denna smärta. Men den större delen var fortfrarande lycklig över all den kärlek hon gett mig, och fortfarande ger genom att bara existera. Den delen var också säker på att vi en gång, nån gång i livet kommer att ses igen. Åh, om jag bara fick säga allt jag vill till henne.. tänkte jag och ångrade att jag inte gjorde det igårkväll.

Jag tog upp ett papper ur fickan och började skriva på det. Jag fick stryka över flera gånger, för att skriva om och sedan stryka över igen.
"Du är den bästa människan jag vet. Det finaste pers..

Jag önskar jag kunde försklara med ord hur mycket du bet..

Sara, du och jag är ett. Nånting, jag vet inte vad, men nånting kommer föra oss samman igen. Du har mitt hjärta i dina händer, behåll det. Du får göra vad du vill med det, det är ditt. Föralltid, din Joe"

Det var så otroligt mycket folk på flygplatsen. Flyget skulle gå om en och en halvtimme. Hur skulle jag få den tiden att gå? Det enda jag kunde göra var att sova, och jag var faktiskt riktigt trött. Så fort jag la ner huvudet på resväskan for jag bort till drömmarans värld igen, med Sara.

Någon väckte mig, en underbar röst. Eller var det kanske i drömmen? Nej det var det inte. För nu kunde jag se ett underbart vackert ansikte med dimmiga ögon. Sara. Det var Sara!
   - Åh Joe, jag kunde inte låta bli att komma hit. Jag klarade inte av att veta att du åker ifrån mig och jag får inte kyssa dig hejdå en sista gång. Sa sara så fort att det var svårt att urskilja orden.
   - Sara! Det är verkligen du! Nästan skrek jag och hoppade upp och tog henne i min famn. Jag kunde inte fatta att jag höll om henne igen. 
   - Ja det är jag, dumbom! Skrattade Sara fram innan hon fortsatte, men du måste gå på ditt plan på tio minuter. Det tog sån lång tid att hitta dig!
   - Tio minuter?! Jag måste ha sovit länge. Men kunde inte Nick eller Kevin säga vart jag var?! Svarade jag.
   - Jag hittade inte dom heller, men jag måste bara få säga det här Joe. Sa Sara och harklade sig. Du är den enda som fått mig på fall, jag har mött många killar men ingen som du. Jag trodde inte kärlek fanns i min värld, tills du dök upp. Nu är du min värld Joe, och nu när du åker skakas hela min värld om och jag vet varken ut eller in. Orden åkte så fort ur hennes mun att hon var tvingad att dra efter andan. 
   - Sh! Jag kommer tillbaka älskling, jag lovar! Jag kramade om henne ännu hårdare och försökte låta bli att gråta.
   - Joe, vi måste till planet NU! Vi måste verkligen springa! Skrek Kevin som redan hade börjar springa iväg mot gate 6.
Sara tittade på mig med panik i ögonen, men tvingade sig själv att le.
   - Jag väntar här, viskade hon fram och kysste mig länge. Jag fick fjärilar i magen samtidigt som mitt hjärta höll på att brista.
Jag orkade inte mer nu. Jag kramade om henne en sista gång, tog upp lappen ur min ficka och la försiktig ner den i hennes jackficka. Jag pussade henne på kinden, tog min väska och började springa.
Mina ben bar mig inte, jag snubblade fram med tårar i ögonen och ett hjärta som gått i tusen bitar.