Joes' love - Kapitel 19
Han fortsätta kyssa mig under hela tiden, och verkade verkligen bry sig om hur jag hade det till skillnad från många killar som jag hade hört tjejer berätta om, som gjorde allt för att själv få det sköt och sedan struntade hur tjejen kände. Men så var verkligen inte Joe.
SARAS PERSPEKTIV
När Joe hörde mitt svar började han kyssa mig ännu mer intensivt. Han drog av mig mina korta shorts och smekte mina ben. Jag kände hur mitt hjärta slog fortare och fortare samtidigt som lusten tog över hela min kropp och gjorde att jag vara ville vara ännu närmare Joe. Våra händer var överallt på den andres kropp och tillslut låg vi naken bredvid varandra. Joe la sin hand på min mage och tittade upp mot mit ansikte.
- Jag älskar dig Sara. Jag vill ha dig på alla sätt. Sa Joe medans jag kände hur handen gled längre ner.
- Och jag älskar dig, Joe. Svarade jag och hörde hur nervös min röst lät. Men konstigt nog kände jag mig inte speciellt nervös. Det här var rätt. Jag lät Joes hand glida neråt samtidigt som jag tröck mig så nära Joe som det bara gick. Mina händer lekte med hans hår när våra läppar möttes. Vi blev allt mer anfådda och jag märkte att stunden var kommen nu. Imorgon är jag inte oskuld längre. Jag log åt min tanke, jag kunde inte fatta att det var just Joe. Killen jag haft fantasier om sedan jag var 9 år gammal.
När jag vaknade morgonen där på kände jag mig otroligt trött. Jag blinkade några gånger och sedan kom minnet tillbaka. Igårkväll hade varit så perfekt! Allting hade varit precis som jag hade förväntat mig, tillochmed bättre. Joe hade varit så försiktig med mig, han såg till att jag hade det bra. Jag tittade på Joe när han låg och sov, och kände hur lycklig bubblade upp i magen igen. Nu hör vi verkligen ihop, tänkte jag och pussade honom försiktigt på kinden.
Jag smög in på tolaetten och ställde mig i duschen. Jag lät det kalla vattnet rinner över min kropp, rysningar kom i omgångar och jag lät minnet ifrån igår spelas om och om igen. Jag har ingen aning om hur länge jag stog där i duschen, men när jag kom tillbaka till rummet var Joe vaken. Han log mot mig när jag kom in i rummet i bara handduk.
- God morgon, beauty. Sa han och ställde sig upp.
- God morgon älskling. Svarade jag och log.
- Oh vad jag gillar när du kallar mig det där, svarade Joe som bara var en centimeter ifrån mitt ansikte nu.
Jag fnissade till lite och kände hur fjärilarna i magen började vakna till liv igen. Hur lång tid vi än skulle vara tillsammans så skulle Joe alltid kunna väcka dom där fjärilarna! Han är så otroligt underbar! Joe drog handen genom mitt hår och kysste mig. Jag kände hur knäsvag jag blev och var tvungen att luta handen mot databordet så jag inte skulle ramla ihop. Jag avbröt kyssen och puttade lite skämtsamt bort Joe så jag kunde komma fram till min garderob.
JOES PERSPEKTIV
- Jag vet vad vi kan göra idag, sa Sara medans hon letade fram kläder.
- Jaså, vadå? mumlade jag tillbaka medans jag var helt upptagen med att titta på hennes kropp. Det var helt sjukt hur snygg hennes kropp såg ut när hon hade handduken sådär tight lindad runt den.
- Min kompis Malin har grillfest ikväll, jag tror du träffade henne den där dagen vi träffades för första gången, och hon sa att hon gärna ville att vi skulle komma.
- Men vet hon om.... oss? Frågade jag lite osäkert.
- Haha ja klart hon vet. Vi tjejer har aldrig några hemligheter för varandra, svarade Sara och blinkade lite flirtigt mot mig.
- Hehe okej. Men dåså! Svarade jag och log större än nånsin.
Sara hade hittat sina kläder och bad mig gå ut så hon kunde klä på sig. Jag passade på att gå på toaletten och såg i spegeln hur sliten jag såg ut. Hela morgonen hade jag tänkt på vad som hande hänt kvällen innan. Det hade varit den bästa kvällen i hela mitt liv! Allt hade varit så perfekt och det verkade som att Sara gillade det.
- Joe kom ut nu, vi går ner och äter något! Skrek Sara och jag vaknade upp ur mina dagdrömmar.
- Kommer! Skrek jag tillbaka. Jag skynda mig att slänga lite kallvatten på ansiktet så jag vaknade till liv.
När jag kom ner stog Sara vid spisen och stekte ägg. Jag smög bakom henne och omfamnade henne bakifrån. Hon hoppade till lite av förvåning men sedan skrattade hon till lite och flätade in sin fria hand i min. Jag snosade henne i nacken och andades in hennes underbara doft.
- Jag älskar dig, viskade jag och pussade henne på halsen.
Sara vände sig om och la båda sina händer bakom min nacke. Hon tittade in i mina ögon och jag kände hur mina mungipor drogs uppåt. Hon drog mig närmare henne och kysste mig. Kyssen blev lite vildare än tänkt, vi både hoppade till när en stor smäll hördes. Vi tittade oss förvånat omkring och såg att stekpannan åkt i golvet.
- Fuck, skrattade Sara och skynade sig att ta upp stekpannan så det inte skulle bli några märken på golvet.
- Haha ojdå... Sa jag och bet mig i läppen. Jag vill bara fortsätta där vi slutat. Aldrig hade jag velat ha någon så mycket som jag ville ha Sara!
Förlåt för en urusel uppdatering!!! Jag hoppas att det inte kommer hända igen! Men vi båda har tappat inspirationen men vi försöker få tillbaka den ;) Vi kanske han hjälpa oss genom att ge tips och sånt? Komentera gärna vad ni tycker!!!
SARAS PERSPEKTIV
När Joe hörde mitt svar började han kyssa mig ännu mer intensivt. Han drog av mig mina korta shorts och smekte mina ben. Jag kände hur mitt hjärta slog fortare och fortare samtidigt som lusten tog över hela min kropp och gjorde att jag vara ville vara ännu närmare Joe. Våra händer var överallt på den andres kropp och tillslut låg vi naken bredvid varandra. Joe la sin hand på min mage och tittade upp mot mit ansikte.
- Jag älskar dig Sara. Jag vill ha dig på alla sätt. Sa Joe medans jag kände hur handen gled längre ner.
- Och jag älskar dig, Joe. Svarade jag och hörde hur nervös min röst lät. Men konstigt nog kände jag mig inte speciellt nervös. Det här var rätt. Jag lät Joes hand glida neråt samtidigt som jag tröck mig så nära Joe som det bara gick. Mina händer lekte med hans hår när våra läppar möttes. Vi blev allt mer anfådda och jag märkte att stunden var kommen nu. Imorgon är jag inte oskuld längre. Jag log åt min tanke, jag kunde inte fatta att det var just Joe. Killen jag haft fantasier om sedan jag var 9 år gammal.
När jag vaknade morgonen där på kände jag mig otroligt trött. Jag blinkade några gånger och sedan kom minnet tillbaka. Igårkväll hade varit så perfekt! Allting hade varit precis som jag hade förväntat mig, tillochmed bättre. Joe hade varit så försiktig med mig, han såg till att jag hade det bra. Jag tittade på Joe när han låg och sov, och kände hur lycklig bubblade upp i magen igen. Nu hör vi verkligen ihop, tänkte jag och pussade honom försiktigt på kinden.
Jag smög in på tolaetten och ställde mig i duschen. Jag lät det kalla vattnet rinner över min kropp, rysningar kom i omgångar och jag lät minnet ifrån igår spelas om och om igen. Jag har ingen aning om hur länge jag stog där i duschen, men när jag kom tillbaka till rummet var Joe vaken. Han log mot mig när jag kom in i rummet i bara handduk.
- God morgon, beauty. Sa han och ställde sig upp.
- God morgon älskling. Svarade jag och log.
- Oh vad jag gillar när du kallar mig det där, svarade Joe som bara var en centimeter ifrån mitt ansikte nu.
Jag fnissade till lite och kände hur fjärilarna i magen började vakna till liv igen. Hur lång tid vi än skulle vara tillsammans så skulle Joe alltid kunna väcka dom där fjärilarna! Han är så otroligt underbar! Joe drog handen genom mitt hår och kysste mig. Jag kände hur knäsvag jag blev och var tvungen att luta handen mot databordet så jag inte skulle ramla ihop. Jag avbröt kyssen och puttade lite skämtsamt bort Joe så jag kunde komma fram till min garderob.
JOES PERSPEKTIV
- Jag vet vad vi kan göra idag, sa Sara medans hon letade fram kläder.
- Jaså, vadå? mumlade jag tillbaka medans jag var helt upptagen med att titta på hennes kropp. Det var helt sjukt hur snygg hennes kropp såg ut när hon hade handduken sådär tight lindad runt den.
- Min kompis Malin har grillfest ikväll, jag tror du träffade henne den där dagen vi träffades för första gången, och hon sa att hon gärna ville att vi skulle komma.
- Men vet hon om.... oss? Frågade jag lite osäkert.
- Haha ja klart hon vet. Vi tjejer har aldrig några hemligheter för varandra, svarade Sara och blinkade lite flirtigt mot mig.
- Hehe okej. Men dåså! Svarade jag och log större än nånsin.
Sara hade hittat sina kläder och bad mig gå ut så hon kunde klä på sig. Jag passade på att gå på toaletten och såg i spegeln hur sliten jag såg ut. Hela morgonen hade jag tänkt på vad som hande hänt kvällen innan. Det hade varit den bästa kvällen i hela mitt liv! Allt hade varit så perfekt och det verkade som att Sara gillade det.
- Joe kom ut nu, vi går ner och äter något! Skrek Sara och jag vaknade upp ur mina dagdrömmar.
- Kommer! Skrek jag tillbaka. Jag skynda mig att slänga lite kallvatten på ansiktet så jag vaknade till liv.
När jag kom ner stog Sara vid spisen och stekte ägg. Jag smög bakom henne och omfamnade henne bakifrån. Hon hoppade till lite av förvåning men sedan skrattade hon till lite och flätade in sin fria hand i min. Jag snosade henne i nacken och andades in hennes underbara doft.
- Jag älskar dig, viskade jag och pussade henne på halsen.
Sara vände sig om och la båda sina händer bakom min nacke. Hon tittade in i mina ögon och jag kände hur mina mungipor drogs uppåt. Hon drog mig närmare henne och kysste mig. Kyssen blev lite vildare än tänkt, vi både hoppade till när en stor smäll hördes. Vi tittade oss förvånat omkring och såg att stekpannan åkt i golvet.
- Fuck, skrattade Sara och skynade sig att ta upp stekpannan så det inte skulle bli några märken på golvet.
- Haha ojdå... Sa jag och bet mig i läppen. Jag vill bara fortsätta där vi slutat. Aldrig hade jag velat ha någon så mycket som jag ville ha Sara!
Förlåt för en urusel uppdatering!!! Jag hoppas att det inte kommer hända igen! Men vi båda har tappat inspirationen men vi försöker få tillbaka den ;) Vi kanske han hjälpa oss genom att ge tips och sånt? Komentera gärna vad ni tycker!!!
Joes' love - Kapitel 18
Min mun var vildare än någonsin förut mot hennes, min händer var överallt på hennes kropp, hennes händer var ivriga mot min mage. Jag avbröt kyssen och hörde hur tungt vi båda andades. Det kändes som att vi båda ville samma sak.
- Är du säker? Viskade jag och kände hur svårt det var att få fram orden.
SARAS PERSPEKTIV
Jag hörde Joes ord, men kunde inte riktigt tänka klart. Jag var oskuld och hade ingen aning om Joe var det. Jag ville ju inte göra något fel. Jag ville inte att Joe skulle tycka att jag var onormal som var 17 och fortfarnade inte haft sex. Men snart tog mina kroppsliga instinkter över. Jag kunde inte kontrollera vad jag gjorde, och jag ville inte göra det heller för allt kändes så otroligt bra. Jag ville bara komma närmare honom, och att detta ögonblick skulle fortsätta föralltid.
- Jag är säker, andades jag ut i hans öra och forsatte att kyssa hans hals. Han var så snäll och försiktig med mig, och det var inte i närheten av hur jag hade föreställt mig att det skulle vara. Han fortsätta kyssa mig under hela tiden, och verkade verkligen bry sig om hur jag hade det till skillnad från många killar som jag hade hört tjejer berätta om, som gjorde allt för att själv få det sköt och sedan struntade hur tjejen kände. Men så var verkligen inte Joe.
Fortsättning följer........ ;)
- Är du säker? Viskade jag och kände hur svårt det var att få fram orden.
SARAS PERSPEKTIV
Jag hörde Joes ord, men kunde inte riktigt tänka klart. Jag var oskuld och hade ingen aning om Joe var det. Jag ville ju inte göra något fel. Jag ville inte att Joe skulle tycka att jag var onormal som var 17 och fortfarnade inte haft sex. Men snart tog mina kroppsliga instinkter över. Jag kunde inte kontrollera vad jag gjorde, och jag ville inte göra det heller för allt kändes så otroligt bra. Jag ville bara komma närmare honom, och att detta ögonblick skulle fortsätta föralltid.
- Jag är säker, andades jag ut i hans öra och forsatte att kyssa hans hals. Han var så snäll och försiktig med mig, och det var inte i närheten av hur jag hade föreställt mig att det skulle vara. Han fortsätta kyssa mig under hela tiden, och verkade verkligen bry sig om hur jag hade det till skillnad från många killar som jag hade hört tjejer berätta om, som gjorde allt för att själv få det sköt och sedan struntade hur tjejen kände. Men så var verkligen inte Joe.
Fortsättning följer........ ;)
Meddelande från oss
Det kommer ett nytt inlägg så fort någon utav oss har tid att skriva! :) Men kommentera gärna så länge och berätta vad ni vill ska hända, och vad ni tycker och så (Y)
|
Joes' love - Kapitel 17
- Sara... Jag kände hur hjärtat började klappa. Hon såg upp på mig med sina blå ögon, och jag kände bara ännu mer hur mcyket jag tyckte om henne.
- Jag älskar dig.
Jag såg hur Saras ögon fylldes utav ännu mer tårar som hon snabbt blickade bort. Hon la sina händer på mitt bröst och vilade hakan på dom samtidigt som hon tittade in i mina ögon.
- Jag älskar dig också. Sa hon och började sig fram för att kyssa mig. Kyssen var så mjuk och underbar att jag glömde bort att andas. När våra läppar skiljts ifrån varandra la hon sina händer på mitt börst och vila hakan på dom. Hon tittade in i mina ögon och log mitt favorit leende.
Det går inte att beskriva känslan jag fick i just det ögonblicket. Jag hade en veckas ledighet ifrån all stress, jag var i ett annat land, jag låg i en mysig stuga med en brinnande brasa och den människan som betydde allt för mig vilade sitt ansikte på mitt bröst samtidigt som hon tittade in i mina ögon.
- Jag vill höra dig spela. Sa jag till Sara samtidigt som lekte med hennes hår.
- Du har ju hört mig spela! Svarade hon.
- Men jag vill höra igen, när du spelar bara för dig, sa jag och satte mig upp. Jag räckte över gitarren till henne.
- Okej.. För din skull då. Men vad vill du höra då? Frågade hon lite försiktigt.
- Spelar ingen roll. Nått du skrivit själv kanske?
- Ja alltså, jag har börjat skrivit på en ny låt, men den är inte riktigt färdig. Den heter For you. Du kan få höra lite av den om du vill? Sa Sara samtidigt som hon satte sig till rätta och anpassade fingrarna efter första ackordet.
Sara sjunger For you.
Tankar var i full gång vid det här laget. Sara satt framför mig och sjung och jag kunde inte förstå hur en människa kunde vara så perfekt som hon är. Det fanns inte ett enda fel på henne, hon kan få vem hon vill och vad hon vill i världen. Och hon valde mig. Vad har jag gjort för att förtjäna henne?
Jag hörde att låten närmade sitt slut. Sara tittade in i mina ögon när hon spelade sista ackordet.
- Jag vet att texten inte är så passade just nu, men jag ville bara att någon skulle höra den.. Sa Sara och tittade ner på gitarren.
- Den var perfekt. Du är så duktig. Svarade jag henne och tog hennes hand.
Sara log och närmade sig mitt ansikte ännu en gång, men blev avbryten av att någon knackade på dörren.
- Sara, är ni där inne? Ni borde komma in nu, klockan är snart elva!.. Sa Saras mamma.
- Shit, är klockan så mycket?!.. Vi både hade svårt att förstå vart tiden hade tagit vägen. Men vi släckte brasan och gick in i huset igen. Saras föräldrar frågade om vi ville ha nånting, men vi båda svarade nej och gick upp till Saras rum.
- Den där stugan var helt amazing, sa jag när jag satte mig bredvid Sara på sängen.
- Jag vet, jag har kämpat och gjort om där ett tag, men tillslut blev det klart. Det finns inget bättre än att sitta där inne! Svarade Sara.
- Jag hoppas jag får följa med dig dit nån fler gång. Sa jag och pussade hennes hand.
- Det är klart! Vi hinner nog vara där en hel del gånger under dom här tre veckorna.
Sara gäspade och sa att hon skulle gå på toaletten innan hon tänkte lägga sig i sängen. Själv var jag inte speciellt trött. Men jag tog ändå av mig kläderna och la mig på Saras säng i bara kalsonger. När Sara kom tillbaka ifrån toaletten blev hon ståendes vid dörren ett tag, och bara tittade på mig. Efter några sekunder började hon sakta gå mot sängen samtidigt som drog ner dragkedjan på hennes kofta och lät den glida ner för hennes armar. Hon släppte inte min blick för en sekund. På toaletten hade hon bytt om till korta siden shorts som hon sov i natten innan också, så nu hade hon bara ett tight vitt linne och shortsen på sig.
När hon stog vid sängen drog hon av sig sitt linne, mitt framför ögonen på mig. Jag kunde inte hejda min ögon som snabbt granskade hennes kropp, uppifrån och ner. Och den var lika perfekt som allt annat på henne. Hon satte sig ner på sängen och la ena hennes arm över min kropp. Hon böjde sig ner mot mig, jag följde automatiskt med i rörelsen tills jag låg ner på kudden och kunde känna hennes andedräckt mot min kind. Hon pussade mig på halsen och fortsatte neråt mot mitt bröst och la sedan hennes kropp ovanpå min. Jag tog tag i hennes höfter och kände hur hela min kropp reagerade. Min mun var vildare än någonsin förut mot hennes, min händer var överallt på hennes kropp, hennes händer var ivriga mot min mage. Jag avbröt kyssen och hörde hur tungt vi båda andades. Det kändes som att vi båda ville samma sak.
- Är du säker? Viskade jag och kände hur svårt det var att få fram orden.
"Hon pussade mig på halsen och fortsatte neråt mot mitt bröst och la sedan hennes kropp ovanpå min"
Ni är otroligt dålig på att komentera! Ni måste skärpa er lite tycker vi! :D
Joes' love - kapitel 16
- Kan du inte visa mig nått speciellt idag? Nått som betyder mycket för dig?
- Jo, det skulle jag faktiskt kunna göra.. Kom! Sa Sara och tog min hand och drog upp mig ur soffan.
- Vart ska vi? Frågade jag och tog på mig skorna.
- Du ska få se vart jag alltid är när jag vill vara själv, spela musik, tänka. Svarade Sara och tog med mig till baksidan av huset.
På baksidan hade dom en liten stuga, hon berättade att de brukade använde det som ett gästhus. När vi kom in i huset kunde jag nite göra annat än att stirra. Det var ett så otroligt vackert att jag inte kunde komma på något att säga. Ena väggen bestod bara av fönster från golv till tak, och utsikten var över en alldeles spegelblank sjö, som man knappt såg från deras riktiga hus. Allt var målat i bruna mysiga färger, och framför soffgruppen fanns en öppen spis.
- Hit går jag alltid när jag känner att jag vill vara för mig själv eller om jag ska spela gitarr, sa Sara och nickade mot en akustisk gitarr som stod lutad bredvid den öppna spisen.
- Jag kan förstå att du vill vara här då, det känns så... harmoniskt här, sa jag. Ja, harmoniskt var verkligen rätt ord för det här rummet. Man kände sig helt lugn och avslappnad.
- Vill du att jag ska tända en brasa? Frågade hon. Och det var ju självklart att jag vill det, så vi hjälptes åt att göra upp en eld och satt oss sedan på en filt framför den sprakande brasan. Ännu en gång kändes det som om mitt hjärta skulle brista utav lycka. När vi satt där och såg på varandra kom jag plötsligt på en låt som skulle passa perfekt i just detta ögonblick. Jag tog gitarren och satte mig mitt emot Sara. Jag började spela låten "love bug" och hennes ansikte sken upp på en gång. Det kändes helt underbart att få gör henne glad, och när jag kom till refrängen såg jag att hon förökte hindra sig själv från att börja gråta, men hon lyckade inte så bra med det eftersom det rann tårar ner för båda hennes kinder. Jag fortsatte spela, och när Sara hämtat sig började hon sjunga med. Det var den andra gången jag hörde henne sjunga, men jag hade glömt hur duktig hon var. När låten var slut tog jag hennes hand.
- Du vet att jag menade varenda ord va? Sa jag medan jag labort gitarren och drog till mig henne. Hon slöt sina armar om mig medan hon nickade.
- Och jag känner likadant, viskade hon i mitt öra. Jag log för mig själv och villa aldrig släppa taget om henne. Jag la mig ner och hon och hon la sitt ansikte på mitt bröst, och så låg vi länge. Hur länge har jag ingen aning om, för det var ingen som höll koll på tiden.
När solen började gå ner låg vi fortfarande kvar. Vi hade inte ätit sedan frukost, men ingen utav oss kände behov av att gör det. Ingen utav oss ville förstöra den här perfekta stunden. Och i just det ögonblicket visste jag att jag älskade den här tjejen. Jag visste att hon var "the one". Och jag ville att hon skulle veta det.
- Sara... Jag kände hur hjärtat började klappa. Hon såg upp på mig med sina blå ögon, och jag kände bara ännu mer hur mcyket jag tyckte om henne.
- Jag älskar dig.
Love bug (lyrics)
Vad tror ni kommer hända? Berätta vad ni tycker! Och som sagt, vi vill gärna ha lite stöd så vi vet om det är värt att fortsätta :) Kram
- Jo, det skulle jag faktiskt kunna göra.. Kom! Sa Sara och tog min hand och drog upp mig ur soffan.
- Vart ska vi? Frågade jag och tog på mig skorna.
- Du ska få se vart jag alltid är när jag vill vara själv, spela musik, tänka. Svarade Sara och tog med mig till baksidan av huset.
På baksidan hade dom en liten stuga, hon berättade att de brukade använde det som ett gästhus. När vi kom in i huset kunde jag nite göra annat än att stirra. Det var ett så otroligt vackert att jag inte kunde komma på något att säga. Ena väggen bestod bara av fönster från golv till tak, och utsikten var över en alldeles spegelblank sjö, som man knappt såg från deras riktiga hus. Allt var målat i bruna mysiga färger, och framför soffgruppen fanns en öppen spis.
- Hit går jag alltid när jag känner att jag vill vara för mig själv eller om jag ska spela gitarr, sa Sara och nickade mot en akustisk gitarr som stod lutad bredvid den öppna spisen.
- Jag kan förstå att du vill vara här då, det känns så... harmoniskt här, sa jag. Ja, harmoniskt var verkligen rätt ord för det här rummet. Man kände sig helt lugn och avslappnad.
- Vill du att jag ska tända en brasa? Frågade hon. Och det var ju självklart att jag vill det, så vi hjälptes åt att göra upp en eld och satt oss sedan på en filt framför den sprakande brasan. Ännu en gång kändes det som om mitt hjärta skulle brista utav lycka. När vi satt där och såg på varandra kom jag plötsligt på en låt som skulle passa perfekt i just detta ögonblick. Jag tog gitarren och satte mig mitt emot Sara. Jag började spela låten "love bug" och hennes ansikte sken upp på en gång. Det kändes helt underbart att få gör henne glad, och när jag kom till refrängen såg jag att hon förökte hindra sig själv från att börja gråta, men hon lyckade inte så bra med det eftersom det rann tårar ner för båda hennes kinder. Jag fortsatte spela, och när Sara hämtat sig började hon sjunga med. Det var den andra gången jag hörde henne sjunga, men jag hade glömt hur duktig hon var. När låten var slut tog jag hennes hand.
- Du vet att jag menade varenda ord va? Sa jag medan jag labort gitarren och drog till mig henne. Hon slöt sina armar om mig medan hon nickade.
- Och jag känner likadant, viskade hon i mitt öra. Jag log för mig själv och villa aldrig släppa taget om henne. Jag la mig ner och hon och hon la sitt ansikte på mitt bröst, och så låg vi länge. Hur länge har jag ingen aning om, för det var ingen som höll koll på tiden.
När solen började gå ner låg vi fortfarande kvar. Vi hade inte ätit sedan frukost, men ingen utav oss kände behov av att gör det. Ingen utav oss ville förstöra den här perfekta stunden. Och i just det ögonblicket visste jag att jag älskade den här tjejen. Jag visste att hon var "the one". Och jag ville att hon skulle veta det.
- Sara... Jag kände hur hjärtat började klappa. Hon såg upp på mig med sina blå ögon, och jag kände bara ännu mer hur mcyket jag tyckte om henne.
- Jag älskar dig.
Love bug (lyrics)
Vad tror ni kommer hända? Berätta vad ni tycker! Och som sagt, vi vill gärna ha lite stöd så vi vet om det är värt att fortsätta :) Kram
Joes' love - Kapitel 15
En halvtimme senare satt vi på Saras rum. Hennes föräldrar hade gått och lagt sig, men vi var båda alldeles för uppspelta för att sova nu. Vi la oss bredvid varandra på sängen och började snart kramas. Kramandet gick snabbt över till pussande, och vi var mer och mer på varandra. Mina händer var över hela hennes kropp och hennes över hela min. Vi lät oss bara följa med i det som hände, och vi hade ingen kontroll. Vi kände vad vi ville.
- Vi kanske inte borde... sa hon medan hon kysste min hals.
- Nej, vi kanske inte borde... sa jag men förstod inte riktigt innerbörden av mina ord.
- Vi kanske borde... sova, andades Sara tungt fram medans hon torkade sig runt munnen.
- Jo, vi kanske borde det.. Höll jag med och satte mig upp.
Jag gick till badrummet och borstade tänderna. Tittade mig i spegeln och såg hur rosig om kinderna jag var. Sara kunde verkligen få mig att bli nån jag aldrig varit förut. När jag kom tillbaka låg Sara under täcket redan, hon var så vacker!
- Kom och lägg dig här då! Skrattade Sara fram, varför står du där och glor?
- Men jag blir så när jag tittar på dig, jag skulle kunna göra det i evigheter! Svarade jag medans jag gick fram till sängen och la mig under samma täcke som Sara.
- Godnatt, fina du. Viskade jag fram innan jag lät mina ögonlock stängas.
- Godnatt, Joe. Viskade Sara tillbaka och innan jag somnade kände jag en lätt puss på min kind.
När jag vaknade morgonen där på visste jag inte riktigt vart jag var. När jag såg Sara visste jag inte om jag drömde eller om det var verklighet. Ganska snabbt insåg jag att jag faktiskt låg här, i Saras säng. Med henne. Hon var så sagolikt vacker när hon sov. Hennes tunga andetag var regelbundna och hennes lilla söta mun plutade ut. Jag strök bort en hårslinga ifrån hennes ansikte.
- Godmorgon! Sa Sara och öppnade sina fina blå ögon.
- Oj, väckte jag dig? Svarade jag och smekte henne på kinden.
- Nej, jag har faktiskt varit vaken en stund, låg och tänkte lite bara. Sa Sara.
- På vadå, min sköna? Frågade jag och vända mig om så jag låg på mage.
- Dig. Oss. Hur det ska bli med allt. Jag vet att det är fel att grubbla på det nu, men dom här tre veckorna kommer faktiskt ta slut nångång även fast det inte känns så. Jag vet inte om jag kommer klara av att skiljas ifrån på samma sätt som förut igen.. Berättade Sara.
- Älskling. Det är meningen att vi ska vara tillsammans. På nått sätt så kommer det att funka. Seså, sluta tänka på det där nu, sa jag och la handen på hennes kind och fortsätte, nu ska vi ha dom tre bästa veckorna i våra liv!
- Jag vet, jag vet. Men känner inte du också att det kommer bli ett helvete sedan, igen? När allt är över? Sa Sara och såg ängslig ut.
- Du är den jag vill leva mitt liv med, den jag vill vakna upp med varje morgon. Hur svårt det än är och hur mycket det än kommer krävas så kommer vi klara av det, det är vad jag känner. Svarade jag och pussade Sara på näsan innan jag klev upp ur sängen för att gå på toaletten.
Vi åt frukost och satte oss i vardagsrummet. Saras föräldrar jobbade så vi hade huset för oss själva.
- Vad vill du göra idag? Frågade Sara samtidigt som hon bytte kanal på tvn.
- Spelar ingen roll. Svarade jag och log. Inget spelar roll när jag är med dig, tänkte jag.
- Bio? Bowla? Teater? Museum? Vara hemma? Sara gav en massa altenativ.
- Kan du inte visa mig nått speciellt idag? Nått som betyder mycket för dig?
- Jo, det skulle jag faktiskt kunna göra.. Kom! Sa Sara och tog min hand och drog upp mig ur soffan.
- Vart ska vi? Frågade jag och tog på mig skorna.
- Du ska få se vart jag alltid är när jag vill vara själv, spela musik, tänka. Svarade Sara och tog med mig till baksidan av huset.
Förlåt förlåt förlåt för den dåliga uppdateringen!! Vi båda har haft ganska fullt upp men så fort det finns tid över skriver vi! Vi skulle gärna vilja ha lite stöd ifrån er, så vi vet att det är lönt att vi skriver ;)
Imorgon kommer det minst två nya inlägg!
- Vi kanske inte borde... sa hon medan hon kysste min hals.
- Nej, vi kanske inte borde... sa jag men förstod inte riktigt innerbörden av mina ord.
- Vi kanske borde... sova, andades Sara tungt fram medans hon torkade sig runt munnen.
- Jo, vi kanske borde det.. Höll jag med och satte mig upp.
Jag gick till badrummet och borstade tänderna. Tittade mig i spegeln och såg hur rosig om kinderna jag var. Sara kunde verkligen få mig att bli nån jag aldrig varit förut. När jag kom tillbaka låg Sara under täcket redan, hon var så vacker!
- Kom och lägg dig här då! Skrattade Sara fram, varför står du där och glor?
- Men jag blir så när jag tittar på dig, jag skulle kunna göra det i evigheter! Svarade jag medans jag gick fram till sängen och la mig under samma täcke som Sara.
- Godnatt, fina du. Viskade jag fram innan jag lät mina ögonlock stängas.
- Godnatt, Joe. Viskade Sara tillbaka och innan jag somnade kände jag en lätt puss på min kind.
När jag vaknade morgonen där på visste jag inte riktigt vart jag var. När jag såg Sara visste jag inte om jag drömde eller om det var verklighet. Ganska snabbt insåg jag att jag faktiskt låg här, i Saras säng. Med henne. Hon var så sagolikt vacker när hon sov. Hennes tunga andetag var regelbundna och hennes lilla söta mun plutade ut. Jag strök bort en hårslinga ifrån hennes ansikte.
- Godmorgon! Sa Sara och öppnade sina fina blå ögon.
- Oj, väckte jag dig? Svarade jag och smekte henne på kinden.
- Nej, jag har faktiskt varit vaken en stund, låg och tänkte lite bara. Sa Sara.
- På vadå, min sköna? Frågade jag och vända mig om så jag låg på mage.
- Dig. Oss. Hur det ska bli med allt. Jag vet att det är fel att grubbla på det nu, men dom här tre veckorna kommer faktiskt ta slut nångång även fast det inte känns så. Jag vet inte om jag kommer klara av att skiljas ifrån på samma sätt som förut igen.. Berättade Sara.
- Älskling. Det är meningen att vi ska vara tillsammans. På nått sätt så kommer det att funka. Seså, sluta tänka på det där nu, sa jag och la handen på hennes kind och fortsätte, nu ska vi ha dom tre bästa veckorna i våra liv!
- Jag vet, jag vet. Men känner inte du också att det kommer bli ett helvete sedan, igen? När allt är över? Sa Sara och såg ängslig ut.
- Du är den jag vill leva mitt liv med, den jag vill vakna upp med varje morgon. Hur svårt det än är och hur mycket det än kommer krävas så kommer vi klara av det, det är vad jag känner. Svarade jag och pussade Sara på näsan innan jag klev upp ur sängen för att gå på toaletten.
Vi åt frukost och satte oss i vardagsrummet. Saras föräldrar jobbade så vi hade huset för oss själva.
- Vad vill du göra idag? Frågade Sara samtidigt som hon bytte kanal på tvn.
- Spelar ingen roll. Svarade jag och log. Inget spelar roll när jag är med dig, tänkte jag.
- Bio? Bowla? Teater? Museum? Vara hemma? Sara gav en massa altenativ.
- Kan du inte visa mig nått speciellt idag? Nått som betyder mycket för dig?
- Jo, det skulle jag faktiskt kunna göra.. Kom! Sa Sara och tog min hand och drog upp mig ur soffan.
- Vart ska vi? Frågade jag och tog på mig skorna.
- Du ska få se vart jag alltid är när jag vill vara själv, spela musik, tänka. Svarade Sara och tog med mig till baksidan av huset.
Förlåt förlåt förlåt för den dåliga uppdateringen!! Vi båda har haft ganska fullt upp men så fort det finns tid över skriver vi! Vi skulle gärna vilja ha lite stöd ifrån er, så vi vet att det är lönt att vi skriver ;)
Imorgon kommer det minst två nya inlägg!
Joes' love - Kapitel 14
Det var lika mycket folk på Arlanda som sist jag var här. Hur skulle jag och Sara hitta varandra här?! Jag stog på tå och tittade mig runt om kring ett tag, som att hon sagt att hon skulle vänta på mig vid min gate. Efter 15 minuter tog jag upp telefonen och ringde till henne. Signalerna gick, ingen svarade.
- Hallå, Joe? Hörde jag precis när jag tänkte lägga på.
- Hej Beauty! Jag står vid min gate nu och väntar på dig, men du är inte här va? Vart är du förresten? Jag vill så gärna se dig! Svarade jag.
Sara fnissade till och sa
- Vänd dig om!
Det kändes som om hjärtat skulle sprängas av lycka när jag drog Sara till mig och gav henne en lång kram. Jag snusade i hennes nacke och drog in hennes underbara doft. Det kändes helt overkligt att få hålla henne i mina armar igen, det var så härligt att jag helt tappade bort tiden för jag har ingen aning om hur länge vi stod där tätt ihopslingrade.
- Jag har saknat dig så mycket ska du veta, sa Sara och såg upp på mig med sina blåa ögon. Jag strök henne över kinden och berättade för henne att jag också hade saknat henne otroligt mycket. Hon skulle nog aldrig förstå hur jobbigt de senaste veckorna hemma i USA hade varit.
Vi stod kvar så där en stund innan jag tog hennes hand och tog med henne till en resturang i närheten. Jag bjöd henne på mat fast vi båda redan hade ätit middag för länge sedan. Vi satt och pratade om allt möjligt, men mest om vad vi hade gjort när vi var ifrån varandra. Jag kom på mig själv flera gånger att sitta och le utan anledning, jag var så oerhört lycklig igen att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv. Mitt liv hade gått från att träffa mitt livs kärlek, till att tvingas skiljas från henne och aldrig veta om jag någonsin skulle få träffa henne igen, till att nu få hela tre veckor med henne. Det var en underbar känsla och jag trodde nästan att mitt hjärta skulle brista av all den lyckan jag kände.
- Men vad vill du göra dom här veckorna nu då? Frågade Sara och log på det där sättet som bara hon kunde.
- Det spelar faktiskt ingen roll, bara jag får vara med dig! Sa jag och det var ingenting jag bara sa, utan jag menade det verkligen. Sara såg glad ut över att få höra det från mig, sen sa hon att vi borde åka eftersom det tog ett tag att ta sig till henne. Så vi tog mitt bagage och gick mot bussarna. På bussen satt vi tysta och höll varandras händer hela vägen, och det var ingen pinsam tystnad utan det kändes bara naturligt och bra att vara med henne. När vi närmade oss började jag bli nervös inför att träffa Saras föräldrar. Vad skulle dom tycka om att deras dotter tog hem en kille för att sova hos henne, när hon endast träffat honom två gånger förut? Men Sara övertygade mig om att det skulle gå bra, och att de hade tyckt att det var en bra ide att han kom eftersom det hade märkt hur nere hon hade varit över att hon inte fått träffa honom.
När vi kom till Karlskronas busshållplats stod hennes föräldrar och väntade på oss, det var jätte snällt av dom att komma och hämta oss eftersom det nu var sent på natten.
- Hej! Ja, det här är Joe, sa Sara, och det här är min pappa Roger och mamma Malin. Dom kom fram och skakade hand med mig.
- Jo, vi vet nog vem du är, sa Malin medan hon log och jag såg direkt var Sara hade fått sitt leende ifrån. Vi satt oss i bilen för att åka till deras hus. Malin och Roger var riktigt snälla med mig, och pratade på om både det ena och det andra. Det var skönt att vi kom bra överens och trivdes med varandra. De berättade även hur mycket Sara hade tyckt om Jonas Brothers, och att hon hade haft en massa affischer på hennes rum på mig och mina bröder. Det märktes att Sara skämdes när dom berättade det, men jag skrattade bara och gav henne en lätt puss på handen.
En halvtimme senare satt vi på Saras rum. Hennes föräldrar hade gått och lagt sig, men vi var båda alldeles för uppspelta för att sova nu. Vi la oss bredvid varandra på sängen och började snart kramas. Kramandet gick snabbt över till pussande, och vi var mer och mer på varandra. Mina händer var över hela hennes kropp och hennes över hela min. Vi lät oss bara följa med i det som hände, och vi hade ingen kontroll. Vi kände vad vi ville.
- Vi kanske inte borde... sa hon medan hon kysste min hals.
- Nej, vi kanske inte borde... sa jag men förstod inte riktigt innerbörden av mina ord.
Det var lika mycket folk på Arlanda som sist jag var här.
Vad tror ni kommer hända? ;) Berätta gärna vad ni tycker!
- Hallå, Joe? Hörde jag precis när jag tänkte lägga på.
- Hej Beauty! Jag står vid min gate nu och väntar på dig, men du är inte här va? Vart är du förresten? Jag vill så gärna se dig! Svarade jag.
Sara fnissade till och sa
- Vänd dig om!
Det kändes som om hjärtat skulle sprängas av lycka när jag drog Sara till mig och gav henne en lång kram. Jag snusade i hennes nacke och drog in hennes underbara doft. Det kändes helt overkligt att få hålla henne i mina armar igen, det var så härligt att jag helt tappade bort tiden för jag har ingen aning om hur länge vi stod där tätt ihopslingrade.
- Jag har saknat dig så mycket ska du veta, sa Sara och såg upp på mig med sina blåa ögon. Jag strök henne över kinden och berättade för henne att jag också hade saknat henne otroligt mycket. Hon skulle nog aldrig förstå hur jobbigt de senaste veckorna hemma i USA hade varit.
Vi stod kvar så där en stund innan jag tog hennes hand och tog med henne till en resturang i närheten. Jag bjöd henne på mat fast vi båda redan hade ätit middag för länge sedan. Vi satt och pratade om allt möjligt, men mest om vad vi hade gjort när vi var ifrån varandra. Jag kom på mig själv flera gånger att sitta och le utan anledning, jag var så oerhört lycklig igen att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv. Mitt liv hade gått från att träffa mitt livs kärlek, till att tvingas skiljas från henne och aldrig veta om jag någonsin skulle få träffa henne igen, till att nu få hela tre veckor med henne. Det var en underbar känsla och jag trodde nästan att mitt hjärta skulle brista av all den lyckan jag kände.
- Men vad vill du göra dom här veckorna nu då? Frågade Sara och log på det där sättet som bara hon kunde.
- Det spelar faktiskt ingen roll, bara jag får vara med dig! Sa jag och det var ingenting jag bara sa, utan jag menade det verkligen. Sara såg glad ut över att få höra det från mig, sen sa hon att vi borde åka eftersom det tog ett tag att ta sig till henne. Så vi tog mitt bagage och gick mot bussarna. På bussen satt vi tysta och höll varandras händer hela vägen, och det var ingen pinsam tystnad utan det kändes bara naturligt och bra att vara med henne. När vi närmade oss började jag bli nervös inför att träffa Saras föräldrar. Vad skulle dom tycka om att deras dotter tog hem en kille för att sova hos henne, när hon endast träffat honom två gånger förut? Men Sara övertygade mig om att det skulle gå bra, och att de hade tyckt att det var en bra ide att han kom eftersom det hade märkt hur nere hon hade varit över att hon inte fått träffa honom.
När vi kom till Karlskronas busshållplats stod hennes föräldrar och väntade på oss, det var jätte snällt av dom att komma och hämta oss eftersom det nu var sent på natten.
- Hej! Ja, det här är Joe, sa Sara, och det här är min pappa Roger och mamma Malin. Dom kom fram och skakade hand med mig.
- Jo, vi vet nog vem du är, sa Malin medan hon log och jag såg direkt var Sara hade fått sitt leende ifrån. Vi satt oss i bilen för att åka till deras hus. Malin och Roger var riktigt snälla med mig, och pratade på om både det ena och det andra. Det var skönt att vi kom bra överens och trivdes med varandra. De berättade även hur mycket Sara hade tyckt om Jonas Brothers, och att hon hade haft en massa affischer på hennes rum på mig och mina bröder. Det märktes att Sara skämdes när dom berättade det, men jag skrattade bara och gav henne en lätt puss på handen.
En halvtimme senare satt vi på Saras rum. Hennes föräldrar hade gått och lagt sig, men vi var båda alldeles för uppspelta för att sova nu. Vi la oss bredvid varandra på sängen och började snart kramas. Kramandet gick snabbt över till pussande, och vi var mer och mer på varandra. Mina händer var över hela hennes kropp och hennes över hela min. Vi lät oss bara följa med i det som hände, och vi hade ingen kontroll. Vi kände vad vi ville.
- Vi kanske inte borde... sa hon medan hon kysste min hals.
- Nej, vi kanske inte borde... sa jag men förstod inte riktigt innerbörden av mina ord.
Det var lika mycket folk på Arlanda som sist jag var här.
Vad tror ni kommer hända? ;) Berätta gärna vad ni tycker!
Joes' love - kapitel 13
Jag orkade inte mer nu. Jag kramade om henne en sista gång, tog upp lappen ur min ficka och la försiktig ner den i hennes jackficka. Jag pussade henne på kinden, tog min väska och började springa.
Mina ben bar mig inte, jag snubblade fram med tårar i ögonen och ett hjärta som gått i tusen bitar.
Jag minns inte mycket utav flygresan Jag sov för det mesta, och drömde om Sara. Såklart. När hon inte finns vid min sida finns hon i mina drömmar. Kevin väckte mig när vi var framme och det kändes som att jag suttit i flygplanet en halvtimme. Inget mig emot, jag vet inte vad jag hade tagit mig till om jag hade varit tvungen att sitta stilla i en stol flera timmar och bara tänka. Jag vill bara slippa mina tankar och känslor just nu.
SARAS PERSPEKTIV
Hur skulle jag kunna fortsätta leva mitt liv som om ingenting har hänt? Hur skulle jag kunna inbilla mig själv att han kommer komma tillbaka? Det var nu en vecka sedan han åkte ifrån mig och ingen av oss visste om vi skulle kunna träffas igen. Han ringer åtminstonde en gång per dag, och vi pratar i timmar om vad som hänt samma dag, hur mycket vi saknar varandra och vad vi ska göra nästa gång vi ses. Tack vare samtalen gick det lättare att överleva smärtan. Det känns bra att prata med Joe. Hur långt bort ifrån mig han än är, så känns han ändå så nära.
När det var 10 dagar sedan han åkt, vaknade jag av att telefonen ringde mitt i natten. Joe stog det på displayen.
- Joe?! Är allt okej? Sa jag förskräckt och yrvaket och satte mig upp i sängen.
- Oj det är mitt i natten hos dig nu,jag tänkte inte på det, förlåt älskling! Svarade Joe.
- Nej det är okej, men har det hänt nått? Frågade jag.
- Du kommer aldrig tro mig! Om en vecka ska jag och killarna till Svergie igen! Vi ska spela på några båtar, krogar och två större konsärer så vi blir där i två och en halv vecka! Kan du fatta?! Och vet du en till sak då? Jag kan ta ett tidigare plan, som går om bara 3 dagar! Berättade Joe så fort och lyckligt att jag hade svårt att tro att det verkligen var sant.
- NEJ?! DU SKOJAR?! MEN VA? Åh Joe jag visste det!! Det är meningen att vi ska vara tillsammans! Nästan skrek jag. ÅH aldrig har jag varit såhär lycklig!
- Så snart kommer jag och håller om dig igen beautiful, och allt kommer vara som vanligt!
- Du anar inte hur mycket jag längtar efter dig, svarade jag med världens leende.
- Och jag längtar efter dig! Men nu lägger jag på, tänker börja packa så jag kommer iväg fortfare! Godnatt fina du! Sa Joe och la på.
Det var omöjligt för mig att somna om nu. Jag tog på mig kläder och gick ut och satte mig i parken där jag och Joe var med varandra för första gången. Så många fina minnen dök upp och jag kunde inte hejda lyckan som bara bubblade inom mig. Jag hade känt mig död så länge, men nu kom allt tillbaka igen. När jag satt där och tittade på stjärnhimlen kände jag en lapp i min ficka som jag inte märkt tidigare. Jag kände inte igen stilen, men när jag läste vad som stog på lappen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Joe är den finaste personen på denna jord, ingen skulle någonsin kunna komma upp till hans nivå.
JOES PERSPEKTIV
13.50.. Planet skulle gå om en halvtimme. Varför går tiden så jävla sakta?! Dessutom måste jag sitta på ett plan i 8 timmar också. Det kändes i hela mig att jag kommer bli hel igen ikväll. Min andra halva finns där i Svergie och väntar på mig. Nu skulle vi få hela tre veckor tillsammans!
Jag försökte prata med folk i planet, få tiden att gå. Men antingen förstog dom inte vad jag sa, eller så ignonerade dom mig. Så det sluta med att jag gick fram och tillbaka i korredoren och räknade hur många som satt på den högra, samt den vänstra sidan. Sedan räknade jag hur många som var killar tjejer, vuxna och barn. Jag gick på toa ett antal gånger bara för att få miljöombyte. Så höll jag på tills jag hörde ett plingade ljud och rösten
- Please put on your safety belts.
- YES! Sa jag tyst för mig själv och hoppade glatt ner på min plats och gjorde som rösten sa. Jag kunde inte fatta att jag skulle träffa Sara när som helst!
Det var lika mycket folk på Arlanda som sist jag var här. Hur skulle jag och Sara hitta varandra här?! Jag stog på tå och tittade mig runt om kring ett tag, som att hon sagt att hon skulle vänta på mig vid min gate. Efter 15 minuter tog jag upp telefonen och ringde till henne. Signalerna gick, ingen svarade.
- Hallå, Joe? Hörde jag precis när jag tänkte lägga på.
- Hej Beauty! Jag står vid min gate nu och väntar på dig, men du är inte här va? Vart är du förresten? Jag vill så gärna se dig! Svarade jag.
Sara fnissade till och sa
- Vänd dig om!
Ni är väldigt dålig på att komentera tycker vi! Snälla skriv vad ni tycker!! BRA ELLER DÅLIGT? Borde vi ens fortsätta skriva? TELL US! =)
Mina ben bar mig inte, jag snubblade fram med tårar i ögonen och ett hjärta som gått i tusen bitar.
Jag minns inte mycket utav flygresan Jag sov för det mesta, och drömde om Sara. Såklart. När hon inte finns vid min sida finns hon i mina drömmar. Kevin väckte mig när vi var framme och det kändes som att jag suttit i flygplanet en halvtimme. Inget mig emot, jag vet inte vad jag hade tagit mig till om jag hade varit tvungen att sitta stilla i en stol flera timmar och bara tänka. Jag vill bara slippa mina tankar och känslor just nu.
SARAS PERSPEKTIV
Hur skulle jag kunna fortsätta leva mitt liv som om ingenting har hänt? Hur skulle jag kunna inbilla mig själv att han kommer komma tillbaka? Det var nu en vecka sedan han åkte ifrån mig och ingen av oss visste om vi skulle kunna träffas igen. Han ringer åtminstonde en gång per dag, och vi pratar i timmar om vad som hänt samma dag, hur mycket vi saknar varandra och vad vi ska göra nästa gång vi ses. Tack vare samtalen gick det lättare att överleva smärtan. Det känns bra att prata med Joe. Hur långt bort ifrån mig han än är, så känns han ändå så nära.
När det var 10 dagar sedan han åkt, vaknade jag av att telefonen ringde mitt i natten. Joe stog det på displayen.
- Joe?! Är allt okej? Sa jag förskräckt och yrvaket och satte mig upp i sängen.
- Oj det är mitt i natten hos dig nu,jag tänkte inte på det, förlåt älskling! Svarade Joe.
- Nej det är okej, men har det hänt nått? Frågade jag.
- Du kommer aldrig tro mig! Om en vecka ska jag och killarna till Svergie igen! Vi ska spela på några båtar, krogar och två större konsärer så vi blir där i två och en halv vecka! Kan du fatta?! Och vet du en till sak då? Jag kan ta ett tidigare plan, som går om bara 3 dagar! Berättade Joe så fort och lyckligt att jag hade svårt att tro att det verkligen var sant.
- NEJ?! DU SKOJAR?! MEN VA? Åh Joe jag visste det!! Det är meningen att vi ska vara tillsammans! Nästan skrek jag. ÅH aldrig har jag varit såhär lycklig!
- Så snart kommer jag och håller om dig igen beautiful, och allt kommer vara som vanligt!
- Du anar inte hur mycket jag längtar efter dig, svarade jag med världens leende.
- Och jag längtar efter dig! Men nu lägger jag på, tänker börja packa så jag kommer iväg fortfare! Godnatt fina du! Sa Joe och la på.
Det var omöjligt för mig att somna om nu. Jag tog på mig kläder och gick ut och satte mig i parken där jag och Joe var med varandra för första gången. Så många fina minnen dök upp och jag kunde inte hejda lyckan som bara bubblade inom mig. Jag hade känt mig död så länge, men nu kom allt tillbaka igen. När jag satt där och tittade på stjärnhimlen kände jag en lapp i min ficka som jag inte märkt tidigare. Jag kände inte igen stilen, men när jag läste vad som stog på lappen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Joe är den finaste personen på denna jord, ingen skulle någonsin kunna komma upp till hans nivå.
JOES PERSPEKTIV
13.50.. Planet skulle gå om en halvtimme. Varför går tiden så jävla sakta?! Dessutom måste jag sitta på ett plan i 8 timmar också. Det kändes i hela mig att jag kommer bli hel igen ikväll. Min andra halva finns där i Svergie och väntar på mig. Nu skulle vi få hela tre veckor tillsammans!
Jag försökte prata med folk i planet, få tiden att gå. Men antingen förstog dom inte vad jag sa, eller så ignonerade dom mig. Så det sluta med att jag gick fram och tillbaka i korredoren och räknade hur många som satt på den högra, samt den vänstra sidan. Sedan räknade jag hur många som var killar tjejer, vuxna och barn. Jag gick på toa ett antal gånger bara för att få miljöombyte. Så höll jag på tills jag hörde ett plingade ljud och rösten
- Please put on your safety belts.
- YES! Sa jag tyst för mig själv och hoppade glatt ner på min plats och gjorde som rösten sa. Jag kunde inte fatta att jag skulle träffa Sara när som helst!
Det var lika mycket folk på Arlanda som sist jag var här. Hur skulle jag och Sara hitta varandra här?! Jag stog på tå och tittade mig runt om kring ett tag, som att hon sagt att hon skulle vänta på mig vid min gate. Efter 15 minuter tog jag upp telefonen och ringde till henne. Signalerna gick, ingen svarade.
- Hallå, Joe? Hörde jag precis när jag tänkte lägga på.
- Hej Beauty! Jag står vid min gate nu och väntar på dig, men du är inte här va? Vart är du förresten? Jag vill så gärna se dig! Svarade jag.
Sara fnissade till och sa
- Vänd dig om!
Ni är väldigt dålig på att komentera tycker vi! Snälla skriv vad ni tycker!! BRA ELLER DÅLIGT? Borde vi ens fortsätta skriva? TELL US! =)
