jonasbrotherslove

Han fortsätta kyssa mig under hela tiden, och verkade verkligen bry sig om hur jag hade det till skillnad från många killar som jag hade hört tjejer berätta om, som gjorde allt för att själv få det sköt och sedan struntade hur tjejen kände. Men så var verkligen inte Joe.

---

SARAS PERSPEKTIV

När Joe hörde mitt svar började han kyssa mig ännu mer intensivt. Han drog av mig mina korta shorts och smekte mina ben. Jag kände hur mitt hjärta slog fortare och fortare samtidigt som lusten tog över hela min kropp och gjorde att jag vara ville vara ännu närmare Joe. Våra händer var överallt på den andres kropp och tillslut låg vi naken bredvid varandra. Joe la sin hand på min mage och tittade upp mot mit ansikte. 
   - Jag älskar dig Sara. Jag vill ha dig på alla sätt. Sa Joe medans jag kände hur handen gled längre ner.
   - Och jag älskar dig, Joe. Svarade jag och hörde hur nervös min röst lät. Men konstigt nog kände jag mig inte speciellt nervös. Det här var rätt. Jag lät Joes hand glida neråt samtidigt som jag tröck mig så nära Joe som det bara gick. Mina händer lekte med hans hår när våra läppar möttes. Vi blev allt mer anfådda och jag märkte att stunden var kommen nu. Imorgon är jag inte oskuld längre. Jag log åt min tanke, jag kunde inte fatta att det var just Joe. Killen jag haft fantasier om sedan jag var 9 år gammal.  

När jag vaknade morgonen där på kände jag mig otroligt trött. Jag blinkade några gånger och sedan kom minnet tillbaka. Igårkväll hade varit så perfekt! Allting hade varit precis som jag hade förväntat mig, tillochmed bättre. Joe hade varit så försiktig med mig, han såg till att jag hade det bra. Jag tittade på Joe när han låg och sov, och kände hur lycklig bubblade upp i magen igen. Nu hör vi verkligen ihop, tänkte jag och pussade honom försiktigt på kinden.

Jag smög in på tolaetten och ställde mig i duschen. Jag lät det kalla vattnet rinner över min kropp, rysningar kom i omgångar och jag lät minnet ifrån igår spelas om och om igen. Jag har ingen aning om hur länge jag stog där i duschen, men när jag kom tillbaka till rummet var Joe vaken. Han log mot mig när jag kom in i rummet i bara handduk.
   - God morgon, beauty. Sa han och ställde sig upp.
   - God morgon älskling. Svarade jag och log. 
   - Oh vad jag gillar när du kallar mig det där, svarade Joe som bara var en centimeter ifrån mitt ansikte nu.
Jag fnissade till lite och kände hur fjärilarna i magen började vakna till liv igen. Hur lång tid vi än skulle vara tillsammans så skulle Joe alltid kunna väcka dom där fjärilarna! Han är så otroligt underbar! Joe drog handen genom mitt hår och kysste mig. Jag kände hur knäsvag jag blev och var tvungen att luta handen mot databordet så jag inte skulle ramla ihop. Jag avbröt kyssen och puttade lite skämtsamt bort Joe så jag kunde komma fram till min garderob.

JOES PERSPEKTIV

   - Jag vet vad vi kan göra idag, sa Sara medans hon letade fram kläder.
   - Jaså, vadå? mumlade jag tillbaka medans jag var helt upptagen med att titta på hennes kropp. Det var helt sjukt hur snygg hennes kropp såg ut när hon hade handduken sådär tight lindad runt den.
   - Min kompis Malin har grillfest ikväll, jag tror du träffade henne den där dagen vi träffades för första gången, och hon sa att hon gärna ville att vi skulle komma.
   - Men vet hon om.... oss? Frågade jag lite osäkert.
   - Haha ja klart hon vet. Vi tjejer har aldrig några hemligheter för varandra, svarade Sara och blinkade lite flirtigt mot mig.
   - Hehe okej. Men dåså! Svarade jag och log större än nånsin.

Sara hade hittat sina kläder och bad mig gå ut så hon kunde klä på sig. Jag passade på att gå på toaletten och såg i spegeln hur sliten jag såg ut. Hela morgonen hade jag tänkt på vad som hande hänt kvällen innan. Det hade varit den bästa kvällen i hela mitt liv! Allt hade varit så perfekt och det verkade som att Sara gillade det.
   - Joe kom ut nu, vi går ner och äter något! Skrek Sara och jag vaknade upp ur mina dagdrömmar.
   - Kommer! Skrek jag tillbaka. Jag skynda mig att slänga lite kallvatten på ansiktet så jag vaknade till liv.

När jag kom ner stog Sara vid spisen och stekte ägg. Jag smög bakom henne och omfamnade henne bakifrån. Hon hoppade till lite av förvåning men sedan skrattade hon till lite och flätade in sin fria hand i min. Jag snosade henne i nacken och andades in hennes underbara doft.
   - Jag älskar dig, viskade jag och pussade henne på halsen.
Sara vände sig om och la båda sina händer bakom min nacke. Hon tittade in i mina ögon och jag kände hur mina mungipor drogs uppåt. Hon drog mig närmare henne och kysste mig. Kyssen blev lite vildare än tänkt, vi både hoppade till när en stor smäll hördes. Vi tittade oss förvånat omkring och såg att stekpannan åkt i golvet.
   - Fuck, skrattade Sara och skynade sig att ta upp stekpannan så det inte skulle bli några märken på golvet.
   - Haha ojdå... Sa jag och bet mig i läppen. Jag vill bara fortsätta där vi slutat. Aldrig hade jag velat ha någon så mycket som jag ville ha Sara!

---

Förlåt för en urusel uppdatering!!! Jag hoppas att det inte kommer hända igen! Men vi båda har tappat inspirationen men vi försöker få tillbaka den ;) Vi kanske han hjälpa oss genom att ge tips och sånt? Komentera gärna vad ni tycker!!!

Min mun var vildare än någonsin förut mot hennes, min händer var överallt på hennes kropp, hennes händer var ivriga mot min mage. Jag avbröt kyssen och hörde hur tungt vi båda andades. Det kändes som att vi båda ville samma sak.
   - Är du säker? Viskade jag och kände hur svårt det var att få fram orden.

---

SARAS PERSPEKTIV

Jag hörde Joes ord, men kunde inte riktigt tänka klart. Jag var oskuld och hade ingen aning om Joe var det. Jag ville ju inte göra något fel. Jag ville inte att Joe skulle tycka att jag var onormal som var 17 och fortfarnade inte haft sex. Men snart tog mina kroppsliga instinkter över. Jag kunde inte kontrollera vad jag gjorde, och jag ville inte göra det heller för allt kändes så otroligt bra. Jag ville bara komma närmare honom, och att detta ögonblick skulle fortsätta föralltid.
   - Jag är säker, andades jag ut i hans öra och forsatte att kyssa hans hals. Han var så snäll och försiktig med mig, och det var inte i närheten av hur jag hade föreställt mig att det skulle vara. Han fortsätta kyssa mig under hela tiden, och verkade verkligen bry sig om hur jag hade det till skillnad från många killar som jag hade hört tjejer berätta om, som gjorde allt för att själv få det sköt och sedan struntade hur tjejen kände. Men så var verkligen inte Joe.


Fortsättning följer........ ;)

- Sara... Jag kände hur hjärtat började klappa. Hon såg upp på mig med sina blå ögon, och jag kände bara ännu mer hur mcyket jag tyckte om henne.
   - Jag älskar dig.

---

Jag såg hur Saras ögon fylldes utav ännu mer tårar som hon snabbt blickade bort. Hon la sina händer på mitt bröst och vilade hakan på dom samtidigt som hon tittade in i mina ögon.
   - Jag älskar dig också. Sa hon och började sig fram för att kyssa mig. Kyssen var så mjuk och underbar att jag glömde bort att andas. När våra läppar skiljts ifrån varandra la hon sina händer på mitt börst och vila hakan på dom. Hon tittade in i mina ögon och log mitt favorit leende. 
Det går inte att beskriva känslan jag fick i just det ögonblicket. Jag hade en veckas ledighet ifrån all stress, jag var i ett annat land, jag låg i en mysig stuga med en brinnande brasa och den människan som betydde allt för mig vilade sitt ansikte på mitt bröst samtidigt som hon tittade in i mina ögon.
   - Jag vill höra dig spela. Sa jag till Sara samtidigt som lekte med hennes hår.
   - Du har ju hört mig spela! Svarade hon.
   - Men jag vill höra igen, när du spelar bara för dig, sa jag och satte mig upp. Jag räckte över gitarren till henne.
   - Okej.. För din skull då. Men vad vill du höra då? Frågade hon lite försiktigt.
   - Spelar ingen roll. Nått du skrivit själv kanske?
   - Ja alltså, jag har börjat skrivit på en ny låt, men den är inte riktigt färdig. Den heter For you. Du kan få höra lite av den om du vill? Sa Sara samtidigt som hon satte sig till rätta och anpassade fingrarna efter första ackordet.


Sara sjunger For you.

Tankar var i full gång vid det här laget. Sara satt framför mig och sjung och jag kunde inte förstå hur en människa kunde vara så perfekt som hon är. Det fanns inte ett enda fel på henne, hon kan få vem hon vill och vad hon vill i världen. Och hon valde mig. Vad har jag gjort för att förtjäna henne?
Jag hörde att låten närmade sitt slut. Sara tittade in i mina ögon när hon spelade sista ackordet. 
   - Jag vet att texten inte är så passade just nu, men jag ville bara att någon skulle höra den.. Sa Sara och tittade ner på gitarren.
   - Den var perfekt. Du är så duktig. Svarade jag henne och tog hennes hand.
Sara log och närmade sig mitt ansikte ännu en gång, men blev avbryten av att någon knackade på dörren.
   - Sara, är ni där inne? Ni borde komma in nu, klockan är snart elva!.. Sa Saras mamma.
   - Shit, är klockan så mycket?!.. Vi både hade svårt att förstå vart tiden hade tagit vägen. Men vi släckte brasan och gick in i huset igen. Saras föräldrar frågade om vi ville ha nånting, men vi båda svarade nej och gick upp till Saras rum.

   - Den där stugan var helt amazing, sa jag när jag satte mig bredvid Sara på sängen.
   - Jag vet, jag har kämpat och gjort om där ett tag, men tillslut blev det klart. Det finns inget bättre än att sitta där inne! Svarade Sara.
   - Jag hoppas jag får följa med dig dit nån fler gång. Sa jag och pussade hennes hand. 
   - Det är klart! Vi hinner nog vara där en hel del gånger under dom här tre veckorna.
Sara gäspade och sa att hon skulle gå på toaletten innan hon tänkte lägga sig i sängen. Själv var jag inte speciellt trött. Men jag tog ändå av mig kläderna och la mig på Saras säng i bara kalsonger. När Sara kom tillbaka ifrån toaletten blev hon ståendes vid dörren ett tag, och bara tittade på mig. Efter några sekunder började hon sakta gå mot sängen samtidigt som drog ner dragkedjan på hennes kofta och lät den glida ner för hennes armar. Hon släppte inte min blick för en sekund. På toaletten hade hon bytt om till korta siden shorts som hon sov i natten innan också, så nu hade hon bara ett tight vitt linne och shortsen på sig.

När hon stog vid sängen drog hon av sig sitt linne, mitt framför ögonen på mig. Jag kunde inte hejda min ögon som snabbt granskade hennes kropp, uppifrån och ner. Och den var lika perfekt som allt annat på henne. Hon satte sig ner på sängen och la ena hennes arm över min kropp. Hon böjde sig ner mot mig, jag följde automatiskt med i rörelsen tills jag låg ner på kudden och kunde känna hennes andedräckt mot min kind. Hon pussade mig på halsen och fortsatte neråt mot mitt bröst och la sedan hennes kropp ovanpå min. Jag tog tag i hennes höfter och kände hur hela min kropp reagerade. Min mun var vildare än någonsin förut mot hennes, min händer var överallt på hennes kropp, hennes händer var ivriga mot min mage. Jag avbröt kyssen och hörde hur tungt vi båda andades. Det kändes som att vi båda ville samma sak.
   - Är du säker? Viskade jag och kände hur svårt det var att få fram orden.

"Hon pussade mig på halsen och fortsatte neråt mot mitt bröst och la sedan hennes kropp ovanpå min"

---

Ni är otroligt dålig på att komentera! Ni måste skärpa er lite tycker vi! :D

- Kan du inte visa mig nått speciellt idag? Nått som betyder mycket för dig?
   - Jo, det skulle jag faktiskt kunna göra.. Kom! Sa Sara och tog min hand och drog upp mig ur soffan.
   - Vart ska vi? Frågade jag och tog på mig skorna.
   - Du ska få se vart jag alltid är när jag vill vara själv, spela musik, tänka. Svarade Sara och tog med mig till baksidan av huset.

---

På baksidan hade dom en liten stuga, hon berättade att de brukade använde det som ett gästhus. När vi kom in i huset kunde jag nite göra annat än att stirra. Det var ett så otroligt vackert att jag inte kunde komma på något att säga. Ena väggen bestod bara av fönster från golv till tak, och utsikten var över en alldeles spegelblank sjö, som man knappt såg från deras riktiga hus. Allt var målat i bruna mysiga färger, och framför soffgruppen fanns en öppen spis.
   - Hit går jag alltid när jag känner att jag vill vara för mig själv eller om jag ska spela gitarr, sa Sara och nickade mot en akustisk gitarr som stod lutad bredvid den öppna spisen.
   - Jag kan förstå att du vill vara här då, det känns så... harmoniskt här, sa jag. Ja, harmoniskt var verkligen rätt ord för det här rummet. Man kände sig helt lugn och avslappnad. 

   - Vill du att jag ska tända en brasa? Frågade hon. Och det var ju självklart att jag vill det, så vi hjälptes åt att göra upp en eld och satt oss sedan på en filt framför den sprakande brasan. Ännu en gång kändes det som om mitt hjärta skulle brista utav lycka. När vi satt där och såg på varandra kom jag plötsligt på en låt som skulle passa perfekt i just detta ögonblick. Jag tog gitarren och satte mig mitt emot Sara. Jag började spela låten "love bug" och hennes ansikte sken upp på en gång. Det kändes helt underbart att få gör henne glad, och när jag kom till refrängen såg jag att hon förökte hindra sig själv från att börja gråta, men hon lyckade inte så bra med det eftersom det rann tårar ner för båda hennes kinder. Jag fortsatte spela, och när Sara hämtat sig började hon sjunga med. Det var den andra gången jag hörde henne sjunga, men jag hade glömt hur duktig hon var. När låten var slut tog jag hennes hand.
   - Du vet att jag menade varenda ord va? Sa jag medan jag labort gitarren och drog till mig henne. Hon slöt sina armar om mig medan hon nickade.
   - Och jag känner likadant, viskade hon i mitt öra. Jag log för mig själv och villa aldrig släppa taget om henne. Jag la mig ner och hon och hon la sitt ansikte på mitt bröst, och så låg vi länge. Hur länge har jag ingen aning om, för det var ingen som höll koll på tiden.




När solen började gå ner låg vi fortfarande kvar. Vi hade inte ätit sedan frukost, men ingen utav oss kände behov av att gör det. Ingen utav oss ville förstöra den här perfekta stunden. Och i just det ögonblicket visste jag att jag älskade den här tjejen. Jag visste att hon var "the one". Och jag ville att hon skulle veta det.
   - Sara... Jag kände hur hjärtat började klappa. Hon såg upp på mig med sina blå ögon, och jag kände bara ännu mer hur mcyket jag tyckte om henne.
   - Jag älskar dig.



Love bug (lyrics)

---

Vad tror ni kommer hända? Berätta vad ni tycker! Och som sagt, vi vill gärna ha lite stöd så vi vet om det är värt att fortsätta :) Kram

En halvtimme senare satt vi på Saras rum. Hennes föräldrar hade gått och lagt sig, men vi var båda alldeles för uppspelta för att sova nu. Vi la oss bredvid varandra på sängen och började snart kramas. Kramandet gick snabbt över till pussande, och vi var mer och mer på varandra. Mina händer var över hela hennes kropp och hennes över hela min. Vi lät oss bara följa med i det som hände, och vi hade ingen kontroll. Vi kände vad vi ville. 
   - Vi kanske inte borde... sa hon medan hon kysste min hals.
   - Nej, vi kanske inte borde... sa jag men förstod inte riktigt innerbörden av mina ord.

---

   - Vi kanske borde... sova, andades Sara tungt fram medans hon torkade sig runt munnen.
   - Jo, vi kanske borde det.. Höll jag med och satte mig upp.
Jag gick till badrummet och borstade tänderna. Tittade mig i spegeln och såg hur rosig om kinderna jag var. Sara kunde verkligen få mig att bli nån jag aldrig varit förut. När jag kom tillbaka låg Sara under täcket redan, hon var så vacker!
   - Kom och lägg dig här då! Skrattade Sara fram, varför står du där och glor?
   - Men jag blir så när jag tittar på dig, jag skulle kunna göra det i evigheter! Svarade jag medans jag gick fram till sängen och la mig under samma täcke som Sara.
   - Godnatt, fina du. Viskade jag fram innan jag lät mina ögonlock stängas.
   - Godnatt, Joe. Viskade Sara tillbaka och innan jag somnade kände jag en lätt puss på min kind.


När jag vaknade morgonen där på visste jag inte riktigt vart jag var. När jag såg Sara visste jag inte om jag drömde eller om det var verklighet. Ganska snabbt insåg jag att jag faktiskt låg här, i Saras säng. Med henne. Hon var så sagolikt vacker när hon sov. Hennes tunga andetag var regelbundna och hennes lilla söta mun plutade ut. Jag strök bort en hårslinga ifrån hennes ansikte.
   - Godmorgon! Sa Sara och öppnade sina fina blå ögon.
   - Oj, väckte jag dig? Svarade jag och smekte henne på kinden.
   - Nej, jag har faktiskt varit vaken en stund, låg och tänkte lite bara. Sa Sara.
   - På vadå, min sköna? Frågade jag och vända mig om så jag låg på mage.
   - Dig. Oss. Hur det ska bli med allt. Jag vet att det är fel att grubbla på det nu, men dom här tre veckorna kommer faktiskt ta slut nångång även fast det inte känns så. Jag vet inte om jag kommer klara av att skiljas ifrån på samma sätt som förut igen.. Berättade Sara.
   - Älskling. Det är meningen att vi ska vara tillsammans. På nått sätt så kommer det att funka. Seså, sluta tänka på det där nu, sa jag och la handen på hennes kind och fortsätte, nu ska vi ha dom tre bästa veckorna i våra liv!
   - Jag vet, jag vet. Men känner inte du också att det kommer bli ett helvete sedan, igen? När allt är över? Sa Sara och såg ängslig ut.
   - Du är den jag vill leva mitt liv med, den jag vill vakna upp med varje morgon. Hur svårt det än är och hur mycket det än kommer krävas så kommer vi klara av det, det är vad jag känner. Svarade jag och pussade Sara på näsan innan jag klev upp ur sängen för att gå på toaletten.

Vi åt frukost och satte oss i vardagsrummet. Saras föräldrar jobbade så vi hade huset för oss själva.
   - Vad vill du göra idag? Frågade Sara samtidigt som hon bytte kanal på tvn.
   - Spelar ingen roll. Svarade jag och log. Inget spelar roll när jag är med dig, tänkte jag.
   - Bio? Bowla? Teater? Museum? Vara hemma? Sara gav en massa altenativ.
   - Kan du inte visa mig nått speciellt idag? Nått som betyder mycket för dig?
   - Jo, det skulle jag faktiskt kunna göra.. Kom! Sa Sara och tog min hand och drog upp mig ur soffan.
   - Vart ska vi? Frågade jag och tog på mig skorna.
   - Du ska få se vart jag alltid är när jag vill vara själv, spela musik, tänka. Svarade Sara och tog med mig till baksidan av huset.

---

Förlåt förlåt förlåt för den dåliga uppdateringen!! Vi båda har haft ganska fullt upp men så fort det finns tid över skriver vi! Vi skulle gärna vilja ha lite stöd ifrån er, så vi vet att det är lönt att vi skriver ;)
Imorgon kommer det minst två nya inlägg!

Det var lika mycket folk på Arlanda som sist jag var här. Hur skulle jag och Sara hitta varandra här?! Jag stog på tå och tittade mig runt om kring ett tag, som att hon sagt att hon skulle vänta på mig vid min gate. Efter 15 minuter tog jag upp telefonen och ringde till henne. Signalerna gick, ingen svarade.
   - Hallå, Joe? Hörde jag precis när jag tänkte lägga på.
   - Hej Beauty! Jag står vid min gate nu och väntar på dig, men du är inte här va? Vart är du förresten? Jag vill så gärna se dig! Svarade jag.
Sara fnissade till och sa
   - Vänd dig om!

---

Det kändes som om hjärtat skulle sprängas av lycka när jag drog Sara till mig och gav henne en lång kram. Jag snusade i hennes nacke och drog in hennes underbara doft. Det kändes helt overkligt att få hålla henne i mina armar igen, det var så härligt att jag helt tappade bort tiden för jag har ingen aning om hur länge vi stod där tätt ihopslingrade. 
   - Jag har saknat dig så mycket ska du veta, sa Sara och såg upp på mig med sina blåa ögon. Jag strök henne över kinden och berättade för henne att jag också hade saknat henne otroligt mycket. Hon skulle nog aldrig förstå hur jobbigt de senaste veckorna hemma i USA hade varit.
   Vi stod kvar så där en stund innan jag tog hennes hand och tog med henne till en resturang i närheten. Jag bjöd henne på mat fast vi båda redan hade ätit middag för länge sedan. Vi satt och pratade om allt möjligt, men mest om vad vi hade gjort när vi var ifrån varandra. Jag kom på mig själv flera gånger att sitta och le utan anledning, jag var så oerhört lycklig igen att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv. Mitt liv hade gått från att träffa mitt livs kärlek, till att tvingas skiljas från henne och aldrig veta om jag någonsin skulle få träffa henne igen, till att nu få hela tre veckor med henne. Det var en underbar känsla och jag trodde nästan att mitt hjärta skulle brista av all den lyckan jag kände. 

   - Men vad vill du göra dom här veckorna nu då? Frågade Sara och log på det där sättet som bara hon kunde.
   - Det spelar faktiskt ingen roll, bara jag får vara med dig! Sa jag och det var ingenting jag bara sa, utan jag menade det verkligen. Sara såg glad ut över att få höra det från mig, sen sa hon att vi borde åka eftersom det tog ett tag att ta sig till henne. Så vi tog mitt bagage och gick mot bussarna. På bussen satt vi tysta och höll varandras händer hela vägen, och det var ingen pinsam tystnad utan det kändes bara naturligt och bra att vara med henne. När vi närmade oss började jag bli nervös inför att träffa Saras föräldrar. Vad skulle dom tycka om att deras dotter tog hem en kille för att sova hos henne, när hon endast träffat honom två gånger förut? Men Sara övertygade mig om att det skulle gå bra, och att de hade tyckt att det var en bra ide att han kom eftersom det hade märkt hur nere hon hade varit över att hon inte fått träffa honom.

När vi kom till Karlskronas busshållplats stod hennes föräldrar och väntade på oss, det var jätte snällt av dom att komma och hämta oss eftersom det nu var sent på natten. 
   - Hej! Ja, det här är Joe, sa Sara, och det här är min pappa Roger och mamma Malin. Dom kom fram och skakade hand med mig.
   - Jo, vi vet nog vem du är, sa Malin medan hon log och jag såg direkt var Sara hade fått sitt leende ifrån. Vi satt oss i bilen för att åka till deras hus. Malin och Roger var riktigt snälla med mig, och pratade på om både det ena och det andra. Det var skönt att vi kom bra överens och trivdes med varandra. De berättade även hur mycket Sara hade tyckt om Jonas Brothers, och att hon hade haft en massa affischer på hennes rum på mig och mina bröder. Det märktes att Sara skämdes när dom berättade det, men jag skrattade bara och gav henne en lätt puss på handen.

En halvtimme senare satt vi på Saras rum. Hennes föräldrar hade gått och lagt sig, men vi var båda alldeles för uppspelta för att sova nu. Vi la oss bredvid varandra på sängen och började snart kramas. Kramandet gick snabbt över till pussande, och vi var mer och mer på varandra. Mina händer var över hela hennes kropp och hennes över hela min. Vi lät oss bara följa med i det som hände, och vi hade ingen kontroll. Vi kände vad vi ville. 
   - Vi kanske inte borde... sa hon medan hon kysste min hals.
   - Nej, vi kanske inte borde... sa jag men förstod inte riktigt innerbörden av mina ord.


Det var lika mycket folk på Arlanda som sist jag var här.

---

Vad tror ni kommer hända? ;) Berätta gärna vad ni tycker!

Jag orkade inte mer nu. Jag kramade om henne en sista gång, tog upp lappen ur min ficka och la försiktig ner den i hennes jackficka. Jag pussade henne på kinden, tog min väska och började springa.
Mina ben bar mig inte, jag snubblade fram med tårar i ögonen och ett hjärta som gått i tusen bitar.

---

Jag minns inte mycket utav flygresan Jag sov för det mesta, och drömde om Sara. Såklart. När hon inte finns vid min sida finns hon i mina drömmar. Kevin väckte mig när vi var framme och det kändes som att jag suttit i flygplanet en halvtimme. Inget mig emot, jag vet inte vad jag hade tagit mig till om jag hade varit tvungen att sitta stilla i en stol flera timmar och bara tänka. Jag vill bara slippa mina tankar och känslor just nu.

SARAS PERSPEKTIV

Hur skulle jag kunna fortsätta leva mitt liv som om ingenting har hänt? Hur skulle jag kunna inbilla mig själv att han kommer komma tillbaka? Det var nu en vecka sedan han åkte ifrån mig och ingen av oss visste om vi skulle kunna träffas igen. Han ringer åtminstonde en gång per dag, och vi pratar i timmar om vad som hänt samma dag, hur mycket vi saknar varandra och vad vi ska göra nästa gång vi ses. Tack vare samtalen gick det lättare att överleva smärtan. Det känns bra att prata med Joe. Hur långt bort ifrån mig han än är, så känns han ändå så nära. 

När det var 10 dagar sedan han åkt, vaknade jag av att telefonen ringde mitt i natten. Joe stog det på displayen.
   - Joe?! Är allt okej? Sa jag förskräckt och yrvaket och satte mig upp i sängen.
   - Oj det är mitt i natten hos dig nu,jag tänkte inte på det, förlåt älskling! Svarade Joe.
   - Nej det är okej, men har det hänt nått? Frågade jag.
   - Du kommer aldrig tro mig! Om en vecka ska jag och killarna till Svergie igen! Vi ska spela på några båtar, krogar och två större konsärer så vi blir där i två och en halv vecka! Kan du fatta?! Och vet du en till sak då? Jag kan ta ett tidigare plan, som går om bara 3 dagar! Berättade Joe så fort och lyckligt att jag hade svårt att tro att det verkligen var sant.
   - NEJ?! DU SKOJAR?! MEN VA? Åh Joe jag visste det!! Det är meningen att vi ska vara tillsammans! Nästan skrek jag. ÅH aldrig har jag varit såhär lycklig!
   - Så snart kommer jag och håller om dig igen beautiful, och allt kommer vara som vanligt! 
   - Du anar inte hur mycket jag längtar efter dig, svarade jag med världens leende.
   - Och jag längtar efter dig! Men nu lägger jag på, tänker börja packa så jag kommer iväg fortfare! Godnatt fina du! Sa Joe och la på.

Det var omöjligt för mig att somna om nu. Jag tog på mig kläder och gick ut och satte mig i parken där jag och Joe var med varandra för första gången. Så många fina minnen dök upp och jag kunde inte hejda lyckan som bara bubblade inom mig. Jag hade känt mig död så länge, men nu kom allt tillbaka igen. När jag satt där och tittade på stjärnhimlen kände jag en lapp i min ficka som jag inte märkt tidigare. Jag kände inte igen stilen, men när jag läste vad som stog på lappen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Joe är den finaste personen på denna jord, ingen skulle någonsin kunna komma upp till hans nivå.  

JOES PERSPEKTIV

13.50.. Planet skulle gå om en halvtimme. Varför går tiden så jävla sakta?! Dessutom måste jag sitta på ett plan i 8 timmar också. Det kändes i hela mig att jag kommer bli hel igen ikväll. Min andra halva finns där i Svergie och väntar på mig. Nu skulle vi få hela tre veckor tillsammans!

Jag försökte prata med folk i planet, få tiden att gå. Men antingen förstog dom inte vad jag sa, eller så ignonerade dom mig. Så det sluta med att jag gick fram och tillbaka i korredoren och räknade hur många som satt på den högra, samt den vänstra sidan. Sedan räknade jag hur många som var killar tjejer, vuxna och barn. Jag gick på toa ett antal gånger bara för att få miljöombyte. Så höll jag på tills jag hörde ett plingade ljud och rösten
   - Please put on your safety belts.
   - YES! Sa jag tyst för mig själv och hoppade glatt ner på min plats och gjorde som rösten sa. Jag kunde inte fatta att jag skulle träffa Sara när som helst!

Det var lika mycket folk på Arlanda som sist jag var här. Hur skulle jag och Sara hitta varandra här?! Jag stog på tå och tittade mig runt om kring ett tag, som att hon sagt att hon skulle vänta på mig vid min gate. Efter 15 minuter tog jag upp telefonen och ringde till henne. Signalerna gick, ingen svarade.
   - Hallå, Joe? Hörde jag precis när jag tänkte lägga på.
   - Hej Beauty! Jag står vid min gate nu och väntar på dig, men du är inte här va? Vart är du förresten? Jag vill så gärna se dig! Svarade jag.
Sara fnissade till och sa
   - Vänd dig om!

---

Ni är väldigt dålig på att komentera tycker vi! Snälla skriv vad ni tycker!! BRA ELLER DÅLIGT? Borde vi ens fortsätta skriva? TELL US! =)

Det tog många timmar innan jag kunde somna den kvällen och när jag väl gjorde det var Sara den enda jag såg i mina drömmar. Hon var lika perfekt som i verkligheten, och jag ville aldrig vakna upp. För i drömmen bodde vi samma värld.

---

Jag vaknade med ett ryck när alarmet gick. Jag satte mig upp i sängen och trodde att det skulle vara en helt vanlig dag, tills kände hur all smärta slog till på en och samma gång. Sara Sara Sara Sara, var det enda som ekade inuti mitt huvud. För en enda sekund glömde jag Sara, smärtan och att jag var tvingad att åka ifrån henne idag.

Väskan var inte packad, så jag slängde ner allting i en enda stor hög, pressade ihop väskan och fick nätt och jämnt ihop dragkedjan. Jag var verkligen behov av en dusch vid det här laget, så jag ringde Nick och sa att jag var vaken som att jag inte orkade med att han och Kevin skulle komma och banka på min dörr för att få upp mig ur sängen. Jag ville vara för mig själv och försöka få tillbaka en liten del av mig själv som inte är trasig.

Det varma vatten kändes som en stöt genom min kropp. Jag stog bara där, rakt upp och ner. Min ögon var slutna och jag höll andan. Kommer jag känna den här smärtan tills mitt hjärta sluta slå? Isf kommer jag inte behöva känna den speciellt länge. För mitt hjärta slår för Sara, och om jag inte får vara i hennes närhet kommer bit för bit av mitt hjärta att försvinna. Tillslut finns ingenting kvar. Det är så det är. Om jag inte har Sara, har jag ingenting.

Precis när jag stängde av vatten hörde jag att telefonen ringde. Sara! tänkte jag och sprang naken ut ur duschen för att svara.
   - Hurru vi åker om en kvart så bäst för dig att du är klar då! Vi väntar högst två minuter mer! Okej? Sa Nick och la på.
Åk utan mig. Snälla gö det. Ni gör mig bara en tjänst isåfall, tänkte jag och gick tillbaka till badrummet.

I bilen påväg till flygplatsen kände jag mig alldeles utmattad. Jag tänkte igenom allt jag varit med om den här helgen, gång på gång på gång. En liten del av mig önskade att jag aldrig träffat Sara, då hade jag sluppit all denna smärta. Men den större delen var fortfrarande lycklig över all den kärlek hon gett mig, och fortfarande ger genom att bara existera. Den delen var också säker på att vi en gång, nån gång i livet kommer att ses igen. Åh, om jag bara fick säga allt jag vill till henne.. tänkte jag och ångrade att jag inte gjorde det igårkväll.

Jag tog upp ett papper ur fickan och började skriva på det. Jag fick stryka över flera gånger, för att skriva om och sedan stryka över igen.
"Du är den bästa människan jag vet. Det finaste pers..

Jag önskar jag kunde försklara med ord hur mycket du bet..

Sara, du och jag är ett. Nånting, jag vet inte vad, men nånting kommer föra oss samman igen. Du har mitt hjärta i dina händer, behåll det. Du får göra vad du vill med det, det är ditt. Föralltid, din Joe"

Det var så otroligt mycket folk på flygplatsen. Flyget skulle gå om en och en halvtimme. Hur skulle jag få den tiden att gå? Det enda jag kunde göra var att sova, och jag var faktiskt riktigt trött. Så fort jag la ner huvudet på resväskan for jag bort till drömmarans värld igen, med Sara.

Någon väckte mig, en underbar röst. Eller var det kanske i drömmen? Nej det var det inte. För nu kunde jag se ett underbart vackert ansikte med dimmiga ögon. Sara. Det var Sara!
   - Åh Joe, jag kunde inte låta bli att komma hit. Jag klarade inte av att veta att du åker ifrån mig och jag får inte kyssa dig hejdå en sista gång. Sa sara så fort att det var svårt att urskilja orden.
   - Sara! Det är verkligen du! Nästan skrek jag och hoppade upp och tog henne i min famn. Jag kunde inte fatta att jag höll om henne igen. 
   - Ja det är jag, dumbom! Skrattade Sara fram innan hon fortsatte, men du måste gå på ditt plan på tio minuter. Det tog sån lång tid att hitta dig!
   - Tio minuter?! Jag måste ha sovit länge. Men kunde inte Nick eller Kevin säga vart jag var?! Svarade jag.
   - Jag hittade inte dom heller, men jag måste bara få säga det här Joe. Sa Sara och harklade sig. Du är den enda som fått mig på fall, jag har mött många killar men ingen som du. Jag trodde inte kärlek fanns i min värld, tills du dök upp. Nu är du min värld Joe, och nu när du åker skakas hela min värld om och jag vet varken ut eller in. Orden åkte så fort ur hennes mun att hon var tvingad att dra efter andan. 
   - Sh! Jag kommer tillbaka älskling, jag lovar! Jag kramade om henne ännu hårdare och försökte låta bli att gråta.
   - Joe, vi måste till planet NU! Vi måste verkligen springa! Skrek Kevin som redan hade börjar springa iväg mot gate 6.
Sara tittade på mig med panik i ögonen, men tvingade sig själv att le.
   - Jag väntar här, viskade hon fram och kysste mig länge. Jag fick fjärilar i magen samtidigt som mitt hjärta höll på att brista.
Jag orkade inte mer nu. Jag kramade om henne en sista gång, tog upp lappen ur min ficka och la försiktig ner den i hennes jackficka. Jag pussade henne på kinden, tog min väska och började springa.
Mina ben bar mig inte, jag snubblade fram med tårar i ögonen och ett hjärta som gått i tusen bitar.

- Hejdå fina du, sa jag och gick fram till Sara igen och tog hennes hand. Du kommer vara den jag tänker på varje minut när jag är hemma. Och vi kommer ses igen, snart! La jag till och log. Jag försökte få henne att må lite bättre fast jag själv bara ville lägga mig ner och hellre dö än gå igenom detta.
   - Jag kommer vänta på dig här, varje sekund, svarade Sara medans hon ställde sig på tå för att kyssa mig en sista gång. Jag ville att kyssen skulle vara förevigt, men kvällen måste ha ett slut. Det visste vi båda.

---

När jag gick hemmåt kände jag mig helt tom. Jag visste att jag skulle få skäll för att jag bara försvann utan att berätta vart jag skulle, men jag hade ingen ork till att bry mig. Jag orkade inte med någonting. Jag saknade redan Sara så att det gjorde ont i mig. Jag vill springa tillbaka till henne och hålla om henne för alltid. Men det gick inte, och kände jag mig helt förstörd. 

   - Vart har du varit Joe!? Nick och Kevin såg upprörda ut när jag kom traskande in på teammiddagen.
   - Ingenstans... sa jag för jag orkade verkligen inte berätta. Dom skulle aldrig förstå vilka känslor jag och Sara hade för varandra, och på ett sett förstod jag ju det. Jag menar, vi hade ju bara kännt varandra i lite mer än ett dygn, men jag blev ändå så irriterad på dom. Jag började gå mot toan för jag ville vara ensam en stund.
   - Har du träffat den där tjejen eller? Nick sa det som om det var vilken tjej som helst och det fick droppen att rinna över. Jag varken svarde eller tittade på dom när jag smällde igen dörren efter mig. Ilskan och sorgen av allt som hänt det senaste dygnet vällde upp och väl inne på toan kom tårarna. Jag hade hela tiden försökt verka stark inför Sara, jag försökte verkligen övertyga henne, och mig själv för den delen, att vi skulle träffas igen. Men innerst inne visste jag att det inte skulle vara särskilt troligt.
   Vi bodde flera hundra mil från varandra. Vi levde i helt olika världar fast vi visste att vi hörde ihop, och när jag tänkte på det här bara rann tårarna. Jag stog framför spegeln och såg på mitt förtvivlande ansiktsuttryck. Det kändes som om luften gick ur mig och jag tycktes inte kunna dra in tillräckligt med luft. Varför skulle världen vara så orättvis?? Jag kunde inte förstå att jag hade fått lyckan att träffa mitt livs kärlek men sedan tvingats skiljas från henne, och att vi nu aldrig skulle ses igen. Vad skulle jag nu leva för när jag visste att jag alltid skulle undra hur livet med henne skulle ha blivit. Jag hade aldrig känt mig så här, det gjorde ont i hela mig och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ville berätta för nån men vem skulle förstå?

Efter ungefär tjugo minuter hade jag tillslut lyckats lugna ner mig genom att sitta på huk inne på toan och inte konsentrerat mig på något annat än att andas. Jag gick ut för att gå till de andra, som nu satt vid ett stort bord och spelade något spel. Jag satt mig där och försökte bara lyssna vad alla pratade om, men jag jag misslyckades med det ganska snabbt. Mina tankar flöt iväg och det måste mina bröder ha sett på mitt tomma uttryck.
   - Hur är det hurrudu? Sa Nick och den här gången lät han faktiskt som att han var orolig för mig.
   - Nej, jag mår faktiskt inte så bra... Vi kanska kan åka tillbaka till hotellet snart? Frågade jag Nick. Vi bestämde oss för att åka tillbaka och snart satt vi på hotellrummet. Jag, Nick och Kevin hade ett eget rum och nu hade dom sagt att dom ville veta vad som hade hänt. Jag hörde på dom att dom verkligen brydde sig och ville veta men jag kunde ändå inte berätta. Jag visste att dom ändå inte skulle förstå fullt ut, så jag sa att jag ville gå och lägga mig.

Jag låg med mobilen i handen och funderade länge om jag skulle skicka ett sms till Sara. Jag kanske inte borde, men jag kunde helt enkelt inte stoppa mig själv. "Godnatt fina du. <3" var det enda jag kunde skriva, för jag kunde inte sätta ord på allt jag ville säga till henne. Jag fick snabbt ett svar. "Godnatt Joe<3".
   Det tog många timmar innan jag kunde somna den kvällen och när jag väl gjorde det var Sara den enda jag såg i mina drömmar. Hon var lika perfekt som i verkligheten, och jag ville aldrig vakna upp. För i drömmen bodde vi samma värld.

---

Kom ihåg att kommentera!! Ska vi fortsätta eller inte? :)

Jag visste vad som höll på att hända och jag kände hur varm och glad jag blev inuti. Jag kände hennes andedräkt mot min kind och stängde mina ögon för att ta sista steget. Våra läppar möttes och allt var helt perfekt. Sara, kyssen och den stjärnklara himlen ovanför oss. Helt perfekt.

---

Direkt efter kyssen visste jag inte om mitt huvud var fullt av tankar eller helt tomt. Det enda jag visste var att jag aldrig någonsin varit såhär lycklig. Sara satte sig upp och vände sitt ansikte mot mig och log sitt underbara leende.
   - Du är så otroligt fin, på alla möjligt sätt. Orden bara slank ur mig, fast jag menade dem.
Sara pussade jag lite snabbt på näsan och tog min hand. Samtidigt som jag ställde mig upp flätades våra händer samman. 
   - Ser du den där byggnaden Joe? Sara pekade mot en stor och ståtlig byddnad som stog på andra sidan gatan. Där ska jag ha mitt drömbröllop. Hela min släkt ska se på när jag får min drömman. Jag ska vara den lyckligaste människan på hela jorden. Ungefär som jag känner nu, sa Sara och såg in i min ögon samtidigt som hon strök sina fingrar över min kind.
   - Jag önskar jag kunde stanna här föralltid, viskade jag fram samtidigt som jag kände hur mina ögon fylldes med tårar.
   - Jag med, svarade Sara och lutade sitt huvud mot mitt bröst.
Jag höll om henne och ville aldrig släppa taget. Jag pussade hennes hjässa och kände hur paniken ännu en gång tog fart. Jag skulle åka hem om några få timmar, och Sara skulle stanna här. Jag la mitt finger under hennes haka och drog den försiktig uppåt så hennes ögon tittade in i mina. 
   - Du är det vackraste jag vet, viskade jag fram och mitt ansikte närmade sig Saras. Precis innan våra läppar möttes började det småregna, som efter bara några sekunder förvandlades till spöregn.  

Vi stannade upp båda två och tittade upp mot himlen. Vi skrattade till lite och tittade in i varandras ögon innan vi fortsatte där vi slutat. Kyssen var lika perfekt som innan, om inte mer perfekt nu! Jag ville inte sluta kyssa henne, men jag var tvungen att vara tillbaka innan midnatt. Jag var redan i trubbel som att jag missat team middagen.

Hand i hand gick vi sakta mot stegen. När vi stog på marken igen såg jag att Sara ögon var röda utav tårar.
   - Jag vill inte att du ska åka, fick Sara fram mellan gråtattackerna som nu tagit fart. Hon kramade om mig hårt och gömde huvudet mot min bröstkorg.
Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle känna såhär mycket för en människa jag nyss träffat. Sara hade blivit en del utav mig snabbt, för snabbt. Hur skulle jag klara mig utan henne nu?
   - Jag kommer sakna dig med beautiful, svarade jag och strök henne över håret. 
   - När åker du? Frågade Sara, som nu var helt dygnsur, mellan snyftningarna
   - Jag åker ganska tidigt imorgon som att vi flyger ifrån Arlanda, vi borde vara på flygplatsen vid halv elva som att planet går tolv, svarade jag och försökte låta posetiv.
Det blev tyst en stund, jag hade så många tankar i mitt huvud att det kändes som att Sara kunde höra dem.    
   - Det här har varit den bästa helgen i mitt liv, synd att den måste ta slut bara, syftade Sara fram efter en stund och torkade ansiktet.
  
"Hand i hand gick vi sakta mot stegen"

- Den här helgen har varit helt underbar, men vi kommer ha så många fler underbara dagar tillsammans Sara! Svarade jag, Och det här är inget "hejdå", utan ett "vi syns snart igen", okej? La jag till.
   - Du har rätt, svarade Sara. Men det är lika bra att vi får det här överstökat nu Joe, jag vet inte om jag klarar så mycket mer. Sa Sara och tog ett steg bakåt. Hejdå Joe, jag hoppas att jag får se dig snart igen. 
   - Hejdå fina du, sa jag och gick fram till Sara igen och tog hennes hand. Du kommer vara den jag tänker på varje minut när jag är hemma. Och vi kommer ses igen, snart! La jag till och log. Jag försökte få henne att må lite bättre fast jag själv bara ville lägga mig ner och hellre dö än gå igenom detta.
   - Jag kommer vänta på dig här, varje sekund, svarade Sara medans hon ställde sig på tå för att kyssa mig en sista gång. Jag ville att kyssen skulle vara förevigt, men kvällen måste ha ett slut. Det visste vi båda.

"Precis innan våra läppar möttes började det småregna, som efter bara några sekunder förvandlades till spöregn."

---

KOMENTERA GÄRNA! Vi vill veta vad ni tycker om novellen än så länge! :D Är det något som fattas? Är den bra eller dålig? Borde vi ens fortsätta skriva? Berätta! =)

När klockan blivit tio vågade jag ta telefonen och ringa Sara. Det gick några signaler men sedan hörde jag den finaste rösten i hela världen säga hej. Vi småpratade lite innan vi bestämde att vi skulle ses i samma park som igår om en timme. Jag skulle på middag med mitt team vid sju, men jag skulle lika gärna kunna strunta i den. Det spelar ändå ingen roll. Så länge jag är med Sara spelar ingenting annat någon roll.

---

Timmen mellan samtalet och det att vi skulle ses verkade gå i slowmotion. Jag längtade verkligen tills jag skulle få träffa Sara igen. Vi hade så mycket gemensamt och trivdes jättebra ihop. Det kändes som om vi hade känt varandra längre än ett dygn, men jag kunde inte sluta tänka på att det här kanske var sista gången jag skulle träffa henne.

Jag var ganska tidig så jag satt mig med min gitarr vid samma bänk som vi hade suttit vid igår. Jag såg när Sara kom gående och jag kunde inte stoppa mig själv från att le. Jag gick upp och mötte henne borta vid scenen. Hon log och på något sett fick jag mod att ge henne en kram. Det här var första gången jag kramde henne och det kändes underbart att känne hennes varma kropp mot min.
   - Hej Joe, sa hon.
   - Hej fina du! Hur är det med dig? Sa jag med min röst som nästan alltid lät nervös när jag var med Sara, men jag orkade helt enkelt inte bry mig.
   - Jo, det är väl bara bra med mig, sa hon tyst och såg ner i backen, jag kan inte sluta tänka på att du snart ska åka. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag tog hennes händer och såg in i hennes ögon.
   - Då är det bäst att vi gör det bästa av vår sista kväll tillsammans. Plötsligt blev min röst stadig och jag kände mig inte lika nervös som jag brukade. Jag visste bara att jag verkligen vill ta vara på den här kvällen.


Jag såg när Sara kom gående och jag kunde inte stoppa mig själv från att le.


Jag tog Saras hand och kände mig jättelycklig. Hon berättade att det fanns en skola i närheten där man kunde gå upp på taket. Det var alldeles stjärnklart och helt perfekt för att ligga och bara mysa med någon man tycker om och se upp på alla miljontals stjärnor. Vi la oss bredvid varandra och sa inte ett ord på jättelänge.
   - Jag kommer sakna dig... sa Sara medan hon vände blicken mot mig. Jag såg på henne och mötte hennes blick. Jag kunde inte svara, men våra blickar sa allt. Vi ville inte skiljas men visste att det inte skulle gå och göra något åt saken. Vi såg in i varandras ögon väldigt länge innan våra ansikten tillslut börjar närma sig, tusen tankar snurrade runt i mitt huvud. Jag visste vad som höll på att hända och jag kände hur varm och glad jag blev inuti. Jag kände hennes andedräkt mot min kind och stängde mina ögon för att ta sista steget. Våra läppar möttes och jag ryste till i hela kroppen. Allt var helt perfekt. Sara, kyssen och den stjärnklara himlen ovanför oss. Helt perfekt.



Våra läppar möttes och allt var helt perfekt.

---

KOMMENTERA! Vi vill veta vad ni tycker? Vad är bra och dåligt? Vad vill ni ska hända? Berätta!:)

När klockan var över midnatt satt vi fortfarnade kvar och pratade med varandra, det flesta runt omkring hade börjat förvinna. Vart dom försvann visste jag inte, och jag brydde mig inte om det heller. Sara var det enda jag brydde om just nu. Plötligt kände jag mig panikslagen, jag kom på att jag vi skulle åka tillbaka till USA om bara 2 dagar. Hade det varit en vanlig tjej som jag träffat för ungefär 6 timmar sedan hade jag inte brytt mig, men Sara var inte vilken tjej som helst. Det var något speciellt med henne och just nu kändes det som om jag skulle kunna stanna i Sverige för alltid. 

---

Jag följde med Sara till hennes hus som bara var några gator bort. Ingen av oss sa någonting på vägen dit som att vi båda visste att vi var tvungen att skiljas åt om mindre än 20 minuter. 
   - Här är det.. Sa Sara och tog mina händer i sina, jag kommer sakna dig Joe. La hon till.
   - Och jag dig Sara, men jag åker hem om två dagar. Jag måste få träffa dig en gång till innan. Svarade jag.
   - Men tänk om vi blir för fäst vid varandra? Tänk om det går för långt och att vi tillochmed blir kära. Nästan viskade Sara fram och såg ledsen ut.
   - Då är det värt all smärta i världen. Svarade jag och torkade en tår ifrån hennes kind.
   - Du är bäst, viskade Sara fram och snyftade till lite. 
   - Men ditt nummer, kan jag få det? Jag ringer dig imorgon. Okej? Svarade jag.
Sara tog min telefon och la in hennes nummer.
   - Tack fina du, sa jag och log.

Hon log lite smått mot mig och pussade mig på kinden innan hon sa godnatt och gick in. Jag började gå mot parken igen, där mina bröder väntade på mig. Dom vanliga frågorna kom attackerandes mot mig men jag slog dövörat till och bara gick förbi. Jag var alldeles för varm, lycklig och glad för att ens orkar lägga energi på dom just nu. Ingen får förstår det här, tänkte jag och hoppade in i bilen.

Det var helt omöjligt att sova den natten. Jag var nära att ringa Sara flera gånger bara för att se om jag fått rätt nummer. Men jag hade förstånd nog till att lugna mer mig. När klockan var så pass mycket att det var normalt att vara vaken gick jag upp och duscha. Det gick inte en sekund utan att jag tänkte på Sara. Vad hade hänt med mig? Jag skulle åka hem om mindre än ett dygn och jag var helt besatt av en flicka som bor hur långt bort som helst ifrån mig.

När klockan blivit tio vågade jag ta telefonen och ringa Sara. Det gick några signaler men sedan hörde jag den finaste rösten i hela världen säga hej. Vi småpratade lite innan vi bestämde att vi skulle ses i samma park som igår om en timme. Jag skulle på middag med mitt team vid sju, men jag skulle lika gärna kunna strunta i den. Det spelar ändå ingen roll. Så länge jag är med Sara spelar ingenting annat någon roll.


"När klockan blivit tio vågade jag ta telefonen och ringa Sara"

webvoter-omröstning Vad tycker du om vår novell hittills? Bra Dålig Fantastisk Helt okej Händelserik Rolig Romantisk Tråkig Se resultat

- Jag vet, men vi ska tillbaka om två veckor. Om jag fortfarande känner samma sak för Sara då så är det meant to be. Sa jag och klappade Nick på ryggen.
- Men kom igen nu, vi måste visa Karlskrona hur det ska gå till! La jag till nån sekund efter och skrattade till lite.
Det blev väldigt dålig stämning mellan oss men vi alla visste att vi var tvungen att gå ut på scenen för att köra några låtar. Själv så log jag som aldirg förr, jag skulle få sjunga för Sara. Igen.

---

När jag gick upp på scenen visste jag direkt vilken låt jag skulle tillägna till Sara. Låten hette When you look in my eyes och jag kände att texten passade in perfekt. Vi började spela några låtar men jag var inte rikigt närvarande, för all min uppmärksamhet var på Sara som satt nästan längst fram och såg på mig lika mycket som jag såg på henne. Jag kände en känsla som jag aldrig hade kännt förut, och det var både härligt och skrämmande på samma gång. Tillslut var det dags för min låt. Jag viskade bak till mina bröder att dom skulle lugna sig en stund med att börja spela för jag ville säga några ord först. Jag kände hur nervositeten kom.
   - Innan vi börjar spela vill jag tillägna den här låten till en helt underbar tjej som sitter här i publiken, jag riktade handen mot Sara och kände hur den skakade, varför betedde jag mig så här? Jag brukar aldrig bli nervös och nu stog jag här och både skakade på rösten och händerna.
   - Sara Liljeström, det här är till dig. Jag började sjunga och kände mig genast lugnare. Jag vågade inte se på Sara förrän halva  låten hade gått. När jag väl gjorde det såg jag att hon log. Men det var inte det leendet jag var van att se, jag kunde verkligen se på hennes leende att hon uppskattade det jag gjorde. Jag visste inte vad jag skulle göra för att uttrycka all glädje jag kände, och råkade skratta till mitt under låten. Jag var gladare än jag någonsin hade varit kändes det som. När låten tog slut nästan sprang jag av scenen för att träffa Sara. Jag stannade inte ens kvar och tackade när publiken applåderade, men alla verkade förstå varför.

   - Gud vad fint det var, var det första Sara sa, och tack.
   - Tack för vadå?
   - För att du tillängnade låten till mig, sa hon och såg både glad och lite generad ut.
   - Jaha, det var så lite! Jag hade varit så nervös själv när jag skulle göra det att jag inte ens tänkte på hur hon skulle ta det. Men hon hade tydligen tagit det jättebra och ännu en gång idag kände jag mig som världens lyckligaste kille. Vi pratade på en stund om vårt uppträdande och det kändes som om vi hade känt varandra i evigheter. Samtalet gled sen över till andra ämnen och vi pratade om allt mellan himmel och jord.

När klockan var över midnatt satt vi fortfarnade kvar och pratade med varandra, det flesta runt omkring hade börjat förvinna. Vart dom försvann visste jag inte, och jag brydde mig inte om det heller. Sara var det enda jag brydde om just nu. Plötligt kände jag mig panikslagen, jag kom på att jag vi skulle åka tillbaka till USA om bara 2 dagar. Hade det varit en vanlig tjej som jag träffat för ungefär 6 timmar sedan hade jag inte brytt mig, men Sara var inte vilken tjej som helst. Det var något speciellt med henne och just nu kändes det som om jag skulle kunna stanna i Sverige för alltid. 




When you look in my eyes (lyrics)

   - Du kan inte förstå hur glad jag blir när du säger det, berättade jag för Sara. Hon fnittrade till och frågade om jag vill komma in på hennes rum en stund. Jag kände att jag svarade ja på tok för snabbt men det slutade bara med att vi skrattande gick in på hennes rum för att sätta oss i hennes soffa.

---

Sara stängde dörren bakom mig och skyndade sig fram till den gula soffan och satte sig försiktigt ner. Jag blev ståendes vid dörren och bara tittade på henne. Var det möjligt att hon blev vackrare för varje gång jag såg henne? tänkte jag och började gå mot soffan. Sara klappade lite försiktigt på platsen bredvid henne och jag satte mig ner. Det var inte förren nu jag fick chansen att titta runt lite i rummet. Det var ganska litet, sminkbordet och den stora klähängaren syndes mest. Men hon hade även väldigt många annorlunda fina tavlor. Det såg nästan ut som att hon hade målat dom själv.

Precis när jag tänkte fråga fick jag syn på affishen som hängde på insidan av dörren. Jag blev alldeles förstenad och jag kände hur mitt hjärta ännu en gång började slå på tok för snabbt. Det var vi på den affishen, Jonas brothers. 
   - Hehe ja alltså, jag har ju alltid tyckt om er! Ni har varit som en inspiration för mig.. Sa Sara som märkte att jag tittade på affishen.
   - Gud, jag vet inte vad jag ska säga.. Visst har vi många fans men ingen är som dig. Jag blir... smickrad.. Svarade jag och tittade generat ner på min händer.
   - Men Joe, vad är klockan?! Nästan skrek Sara och hoppade upp ur soffan.
   - Ja, kvart över nio? Svarade jag och tittade fundersamt på Sara.
   - Du ska upp på scenen om 5 minuter Joe! Sa Sara som tog mig hand och började dra iväg mig mot dörren.
   - Men vänta! Du kommer väl och tittar? Frågade jag och tittade in i hennes chocklad bruna ögon.
Hon ströck bort håret på min panna och log.
   - Klart jag kommer, jag skulle inte missa det för allt i hela världen.
   - Bra, jag ska sjunga för dig. Sa jag och gick ut i korredoren igen. 
   - Vi syns snart Joe, lycka till! Svarade Sara och log det där leendet så får mig att smälta. Sedan stängde hon dörren.

Det kändes som att jag flög fram när jag gick genom korredoren. Jag visste inte vilken sorts känsla det var som fick jag att känna såhär, men jag hade fjärilar i hela magen. Sara hade lovat att komma och titta, ingenting kunde förstöra min kväll nu!

Kevin och Nick var riktigt sur för att jag varit spårlöst borta den senaste halvtimmen, men jag orkade inte bry mig. Jag var redo att gå upp på scenen för att visa Sara vad jag känner för henne.
   - Jag hoppas verkligen inte att det är en tjej den här gången också Joe! Sa Kevin medans vi bytte om.
   - Men det är inte som alla andra gånger nu, hon är verkligen speciell! Försvarade jag mig.
   - Hon bor i Svergie, du bor i USA. Hur ska det gå ihop? Du har väl inte glömt att vi åker hem om två dagar? La Nick till.
Nog visste jag att vi skulle hem om två dagar, men jag kunde inte hejda ångesten och paniken jag kände över att måsta åka ifrån Sara.
   - Jag vet, men vi ska tillbaka om två veckor. Om jag fortfarande känner samma sak för Sara då så är det meant to be. Sa jag och klappade Nick på ryggen.
   - Men kom igen nu, vi måste visa Karlskrona hur det ska gå till! La jag till nån sekund efter och skrattade till lite.
Det blev väldigt dålig stämning mellan oss men vi alla visste att vi var tvungen att gå ut på scenen för att köra några låtar. Själv så log jag som aldirg förr, jag skulle få sjunga för Sara. Igen.

"Jag blev alldeles förstenad och jag kände hur mitt hjärta ännu en gång började slå på tok för snabbt. Det var vi på den affishen, Jonas brothers."

Jag gick tills korredoren var slut och tänkte precis ge upp och gå tillbaka när jag på min högra sida får se en liten  skylt med namnet "Sara Liljeström".
Nu gäller det! Sa jag tyst för mig själv och knackade på dörren.

---

Det var tyst, i vad som verkade vara en evighet. Jag hann tänka tusen tankar under de där sekunderna. Vad skulle jag säga om hon var där inne? Vad skulle hon tycka om mig? Mitt i dessa tankar öppnades dörren plötsligt och Sara stod framför mig och log med ett leende som fick mig att känna mig alldeles knäsvag. 
   - Hej Sara... sa jag försiktigt och försökte komma på hur jag skulle fortsätta.
   -Hej Joe, sa hon förvånat som om hon inte förstod vad jag gjorde där. Men hon fortsatte att le sitt underbara leende, så jag fick mod att fortsätta.
   - Jag... eh, ja alltså. Jag vet inte hur jag ska säga det här, jag kände mig helt snurrig och visste inte hur hon skulle ta det, men jag såg dig i publiken på våran konsert tidigare idag och har inte kunnat sluta tänka på dig. Det sista nästan viskade jag ut. Skulle hon se mig som en galen kille från Jonas Brothers som förföljer tjejer ur sin publik? Jag vågade knappt se upp på Saras ansikte.
   - Jasså? Ja, jag märkte att du såg på mig och att du tappade bort dig, men jag vågade aldrig hoppas att det skulle bero på mig. Jag blev så lättad av att höra att hon tog det så bra, och hon sa att hon inte hade vågat hoppats, alltså måste det betyda att hon ville att det skulle bero på mig! Det kanske fanns en lite chans att hon skulle vilja lära känna mig ändå. När jag sa det till henne såg hon på mig som om jag vore dum.
   - Det måste ju vara varje flickas dröm att få lära känna en utav Jonas Brothers, sa hon som om det var helt självklart, det gäller även mig. Mitt hjärta som precis hade lugnat ner sig började åter igen pumpa hårdare och hårdare. Det kändes som om jag levde i en dröm och jag kunde inte sluta le.
   - Du kan inte förstå hur glad jag blir när du säger det, berättade jag för Sara. Hon fnittrade till och frågade om jag vill komma in på hennes rum en stund. Jag kände att jag svarade ja på tok för snabbt men det slutade bara med att vi skrattande gick in på hennes rum för att sätta oss i hennes soffa.




"Men hon fortsatte att le sitt underbara leende, så jag fick mod att fortsätta."

- Ja, du tittade väldigt mycket på min vän Sara, hon flinade och det lät precis som om hon visste hur jag kände. Hon är här ikväll förresten. Hon ska uppträda på den lilla scenen där borta, sa hon och nickade mot ett ställe bakom min rygg. Samtidigt som hon berättade allt det här hörde jag hur en underbar röst fyllde hela parken. Mitt hjärta pumpade hårt medan jag vände mig om för att se om det var den tjejen jag hade tänkt på under hela kvällen.

---

Där stog hon. Så mycket vackrare än vad jag minns henne. Jag hörde att dom nämnade mitt namn vid bordet men jag kunde inte höra vad dom sa. Allt jag hörde var mina egna hjärtslag och Saras helt otroligt underbara röst. Men jag tvingade mig tillbaka till verkligheten för en liten stund.
   - Eh.. jo hörrni, spelar hon egna låtar eller? Frågade jag och kände hur konstig jag lät.
   - Nja alltså, det händer att hon spelar egna låtar, men oftast gör hon covers. Svarade Malin.
   - Ja, hon spelar bara en låt som hon gjort själv. Embrace me. Har du hört den nån gång? Den är helt underbar! La sandra till.
   - Nej jag tror inte det. Svarade jag och var redan påväg bort ifrån bordet.

Jag försökte tränga mig igenom den lilla folkmassan som stog framför scenen för att komma så nära henne som möjligt. Hon avslutade precis en låt så jag kunde höra hur folket runt om mig sa "Titta är det där Joe?" "Åååh Joe står precis bredvid mig, borde jag prata med honom?!" osv. Det var inget jag orkade bry mig om, inte nu när jag hade ögon på den mest perfekta människan jag någonsin sett.

Jag lyckades ta mig nästan längst fram. Det var bara en kortväxt kille som stog framför mig och sjöng med i en overkligt underbar sång. Jag förstog att det nog var "Embrace me" hon spelade just nu. Jag stog nu så pass nära henne att jag kunde se hur hennes fingrar snabbt bytte ackord och hur hennes söta ansikte anpassade sig efter tonerna. Jag måste få ögonkontakt med henne, tänkte jag och viftade lite med armarna i luften som ett desperat försök till att få hennes uppmärksamhet bara för en sekund. Hon avslutade sången, tackade publiken och skyndade sig av scenen.

   - Damn it! Sa jag lite tyst och trängade mig snabbt genom publiken och småsprang till bordet där vårat team satt.
   - Åh Joe, bra att du kom förbi! Jag tänkte precis ringa och påminna dig och grabbarna om att ni ska upp på scen om 20 minuter. Sa Brian
   - Ja jo visst, men du! Jag måste in i logen som tillhör den där scenen, nu! Svarade jag och pekade lite snabbt mot scenen Sara nyss stått på.
   - Vi har inget tillträde dit Joe, det vet du ju. Och vad ska du dit och göra? Frågade Brian fundersamt.
   - Eh, jag måste prata med... nån. Snälla hjälp mig bara, det går fort! Svarade jag otåligt.

Brian tog med mig till en liten dörr bakom scenen som stog obevakad.
   - Låt ingen se dig! viskade Brian innan han puttade mig igenom dörröppningen och stängde dörren mycket försiktigt.
Andas, tänkte jag och kände hur hjärtat slog fortare för varje steg jag tog. Jag läste på dörrarna jag gick förbi men såg inte hennes namn nånstans. Hon kanske inte ens hade någon? Hon var ju trots allt inte så känd. Jag fortsatt och gick i korredoren och började bli nervös över att någon skulle se mig.

Jag gick tills korredoren var slut och tänkte precis ge upp och gå tillbaka när jag på min högra sida får se en liten  skylt med namnet "Sara Liljeström".
Nu gäller det! Sa jag tyst för mig själv och knackade på dörren.

"Jag gick tills korredoren var slut och tänkte precis ge upp och gå tillbaka när jag på min högra sida får se en liten  skylt med namnet "Sara Liljeström".



Embrace me

Limosinen svängade av vid en park och sa att vi var framme. Jag såg att det redan var fullt med flickor vid scenen, var hon där? Det skulle jag snart få reda på, tänkte jag och klev ur taxin.

---

Jag kände hur mitt hjärta slog snabbare och snabbare när vi klev ur limosinen. Jag kände mig jättenervös även om jag visste att det inte var särskilt troligt att hon skulle vara där. Det var nämligen vårt team som hade fixat det här grillpartyt och det var bara några få fans från sverige, som hade fått några utlottade inbjudningar, som skulle komma. Och hur stor var chansen att hon skulle vara en av dom? Den var nog inte så stor, men jag kunde ändå inte sluta hoppas.

Jag tittade snabbt ut över alla som var på partyt, och hoppet sjönk snabbt. Jag såg inte en skymt av henne någonstans. Jag kunde inte hjälpa att jag kände mig besviken när vi gick runt och hälsade på alla.
   - Hej grabbar! Det var Brian som ropade från grillen.
   - Hejsan! Ropade Nick och Kevin i mun på varandra. Jag kände att kvällen inte skulle bli så rolig om jag inte ryckte upp mig så jag bestämde mig för att försöka göra det bästa av situationen. Jag kanske var bäst om bara glömde bort henne. 

Vi gick bort till grillen och tog för oss en stor köttbit var. Vi satt oss vid ett stort bord där det satt ungefär fem tjejer i 16-års åldern som måste ha vunnit en inbjudan på Sveriges Jonas Brothers fansida. Nick och Kevin började prata och skämta med dem på en gång, och jag påminde mig själv att jag måste rycka upp mig så jag försökte hänga med i samtalet jag med.
   - Ni var så duktiga idag! Sa en utav tjejerna som hette Sandra. 
   - Ja! Ni spelade verkligen jättebra! utropade Sandras kompis Malin. De andra tjejerna verkade hålla med för dom nickade som galningar och kunde inte sluta flina. 
   - Tack så mycket, sa Nick.
   - Även fast vår bror tappade bort sig lite här och där, sa Kevin och gav mig en menande blick.
   - Eh... ja, jag var lite trött, sa jag och kände mig besvärad. Skulle dom aldrig släppa det här eller?
   - Ja, jag såg att du stog och stirrade på min kompis sa en tjejerna. Mitt hjärta slog ett extra slag.
   - Vad sa du?? Jag kände hur alla mina känslor runt denna tjej kom tillbaka. Det kanske var möjligt att jag skulle få träffa henne ändå.
   - Ja, du tittade väldigt mycket på min vän Sara, hon flinade och det lät precis som om hon visste hur jag kände. Hon är här ikväll förresten. Hon ska uppträda på den lilla scenen där borta, sa hon och nickade mot ett ställe bakom min rygg. Samtidigt som hon berättade allt det här hörde jag hur en underbar röst fyllde hela parken. Mitt hjärta pumpade hårt medan jag vände mig om för att se om det var den tjejen jag hade tänkt på under hela kvällen.


"Samtidigt som hon berättade allt det här hörde jag hur en underbar röst fyllde hela parken"

Konserten fortsatte, men jag kunde inte få den den där flickan ur huvudet och ville bara att konserten skulle ta slut så jag kunde börja söka efter henne. Till slut var konserten slut.
   - Vad var det med dig idag? var det första kevin frågade när vi klev av scenen.
   - Jag vet inte... sa jag irriterat, för jag ville inte berätta om vad som hade hänt där uppe. Nick och Kevin kollade konstigt på mig, men jag orkade inte bry mig. Jag skyndade mig till min loge för att få vara ensam. Hur skulle jag få tag på den vackra tjejen i publiken?

---

När jag smällde igenom dörren tog jag upp mobilen och ringde till våran manager Brian. Jag var helt besatt av den här flickan nu, jag måste få tag på henne! Jag frågade om det på något sätt går att få reda på vilka som var i publiken men som jag trodde skulle det vara väldigt svårt att få fram namn på alla i publiken, men Magnus sa att han skulle höra av sig om han kom på något sätt att hjälpa mig.

Efter jag suttit och funderat över samtalet en stund knackade det på dörren. Jag flög upp ur stolen och var helt säker på att Brian nu hade hittat flickans namn! Men det var bara Kevin.
   - Du kommer väl ihåg att vi lovat komma på grillpartyt här i Karlskrona ikväll och uppträda? 
   - Ja jag klart jag kommer ihåg! Ljög jag. Jag vill inte att han skulle bli mer fundersam över mitt beteende än vad han redan var.
   - Bra. Klockan sju kommer limosinen och hämtar upp oss här utanför, se till att va klar i tid! Svarade Kevin och stängde sedan min dörr och gick.

Klockan var kvart över sex så jag hoppade in i duschen och tog på mig sköna kläder. Skulle flickan vara där? Hon måste vara där! Tänk om jag aldrig få se henne igen.. Jag slog snabbt bort den tanken och började styla håret istället. Bäst att se bra ut ifall jag ser henne igen. OM hon är där, då ska jag sjunga "Gotta find you". För den passar så bra in på henne och mig.

   - Vad har det varit med dig hela eftermiddagen då? Frågade Nick i limosinen.
   - Ja, du har varit jätte knepig. Tyst lixom! instämde Kevin.
   - Jag var bara trött, men jag är mycket bättre nu. Ljög jag och försökte se ut som jag brukar göra.
   - Bra, för ikväll ska vi visa Karlskrona vad vi går för! Sa nick skrattandes och boxade till mig på axeln.

Limosinen svängade av vid en park och sa att vi var framme. Jag såg att det redan var fullt med flickor vid scenen, var hon där? Det skulle jag snart få reda på, tänkte jag och klev ur taxin.

"- Jag var bara trött, men jag är mycket bättre nu. Ljög jag och försökte se ut som jag brukar göra."

Åh nej... Ännu en konsert i ett nytt land. Jag tycker att det är jättekul att stå på scenen med mina bröder Nick och Kevin, men det kan bli lite jobbigt att vara på turné hela tiden. Den här helgen var vi i Sverige, och skulle uppträda på en fullsatt arena. Det började kännas lite tjatigt att stå och sjunga framför tusentals skrikande tjejer varje kväll. Men det visade sig att den här kvällen skulle bli annorlunda.

Vi gick upp på scenen till publikens jubel. Vi började konserten med låten "feeling alive", och jag kunde se hur alla tjejer längst fram stog och skrek och viftade på armarna för att få lite uppmärksamhet av oss. Jag tyckte att det var lite kul i början att ha en massa tjejer skrikande efter sig, men det var inte lika spännande längre. Men det var då jag såg henne. Den vackraste tjejen jag någonsin sett. Hennes ögon glittrade när hon såg mot mig och våra blickar möttes. Jag blev helt tagen av hennes skönhet, och jag helt tappade bort mig i texten. Jag kunde inte göra annat än att stirra på den där tjejen, och tänkte att henne måste jag lära känna. Det spelar ingen roll vad jag tvingas göra jag visste bara att jag måste träffa henne.  

Konserten fortsatte, men jag kunde inte få den den där flickan ur huvudet och ville bara att konserten skulle ta slut så jag kunde börja söka efter henne. Till slut var konserten slut.
   - Vad var det med dig idag? var det första kevin frågade när vi klev av scenen.
   - Jag vet inte... sa jag irriterat, för jag ville inte berätta om vad som hade hänt där uppe. Nick och Kevin kollade konstigt på mig, men jag orkade inte bry mig. Jag skyndade mig till min loge för att få vara ensam. Hur skulle jag få tag på den vackra tjejen i publiken?

  
"Jag blev helt tagen av hennes skönhet, och jag helt tappade bort mig i texten."