Joes' love - Kapitel 8
När klockan var över midnatt satt vi fortfarnade kvar och pratade med varandra, det flesta runt omkring hade börjat förvinna. Vart dom försvann visste jag inte, och jag brydde mig inte om det heller. Sara var det enda jag brydde om just nu. Plötligt kände jag mig panikslagen, jag kom på att jag vi skulle åka tillbaka till USA om bara 2 dagar. Hade det varit en vanlig tjej som jag träffat för ungefär 6 timmar sedan hade jag inte brytt mig, men Sara var inte vilken tjej som helst. Det var något speciellt med henne och just nu kändes det som om jag skulle kunna stanna i Sverige för alltid.
Jag följde med Sara till hennes hus som bara var några gator bort. Ingen av oss sa någonting på vägen dit som att vi båda visste att vi var tvungen att skiljas åt om mindre än 20 minuter.
- Här är det.. Sa Sara och tog mina händer i sina, jag kommer sakna dig Joe. La hon till.
- Och jag dig Sara, men jag åker hem om två dagar. Jag måste få träffa dig en gång till innan. Svarade jag.
- Men tänk om vi blir för fäst vid varandra? Tänk om det går för långt och att vi tillochmed blir kära. Nästan viskade Sara fram och såg ledsen ut.
- Då är det värt all smärta i världen. Svarade jag och torkade en tår ifrån hennes kind.
- Du är bäst, viskade Sara fram och snyftade till lite.
- Men ditt nummer, kan jag få det? Jag ringer dig imorgon. Okej? Svarade jag.
Sara tog min telefon och la in hennes nummer.
- Tack fina du, sa jag och log.
Hon log lite smått mot mig och pussade mig på kinden innan hon sa godnatt och gick in. Jag började gå mot parken igen, där mina bröder väntade på mig. Dom vanliga frågorna kom attackerandes mot mig men jag slog dövörat till och bara gick förbi. Jag var alldeles för varm, lycklig och glad för att ens orkar lägga energi på dom just nu. Ingen får förstår det här, tänkte jag och hoppade in i bilen.
Det var helt omöjligt att sova den natten. Jag var nära att ringa Sara flera gånger bara för att se om jag fått rätt nummer. Men jag hade förstånd nog till att lugna mer mig. När klockan var så pass mycket att det var normalt att vara vaken gick jag upp och duscha. Det gick inte en sekund utan att jag tänkte på Sara. Vad hade hänt med mig? Jag skulle åka hem om mindre än ett dygn och jag var helt besatt av en flicka som bor hur långt bort som helst ifrån mig.
När klockan blivit tio vågade jag ta telefonen och ringa Sara. Det gick några signaler men sedan hörde jag den finaste rösten i hela världen säga hej. Vi småpratade lite innan vi bestämde att vi skulle ses i samma park som igår om en timme. Jag skulle på middag med mitt team vid sju, men jag skulle lika gärna kunna strunta i den. Det spelar ändå ingen roll. Så länge jag är med Sara spelar ingenting annat någon roll.
"När klockan blivit tio vågade jag ta telefonen och ringa Sara"
Jag följde med Sara till hennes hus som bara var några gator bort. Ingen av oss sa någonting på vägen dit som att vi båda visste att vi var tvungen att skiljas åt om mindre än 20 minuter.
- Här är det.. Sa Sara och tog mina händer i sina, jag kommer sakna dig Joe. La hon till.
- Och jag dig Sara, men jag åker hem om två dagar. Jag måste få träffa dig en gång till innan. Svarade jag.
- Men tänk om vi blir för fäst vid varandra? Tänk om det går för långt och att vi tillochmed blir kära. Nästan viskade Sara fram och såg ledsen ut.
- Då är det värt all smärta i världen. Svarade jag och torkade en tår ifrån hennes kind.
- Du är bäst, viskade Sara fram och snyftade till lite.
- Men ditt nummer, kan jag få det? Jag ringer dig imorgon. Okej? Svarade jag.
Sara tog min telefon och la in hennes nummer.
- Tack fina du, sa jag och log.
Hon log lite smått mot mig och pussade mig på kinden innan hon sa godnatt och gick in. Jag började gå mot parken igen, där mina bröder väntade på mig. Dom vanliga frågorna kom attackerandes mot mig men jag slog dövörat till och bara gick förbi. Jag var alldeles för varm, lycklig och glad för att ens orkar lägga energi på dom just nu. Ingen får förstår det här, tänkte jag och hoppade in i bilen.
Det var helt omöjligt att sova den natten. Jag var nära att ringa Sara flera gånger bara för att se om jag fått rätt nummer. Men jag hade förstånd nog till att lugna mer mig. När klockan var så pass mycket att det var normalt att vara vaken gick jag upp och duscha. Det gick inte en sekund utan att jag tänkte på Sara. Vad hade hänt med mig? Jag skulle åka hem om mindre än ett dygn och jag var helt besatt av en flicka som bor hur långt bort som helst ifrån mig.
När klockan blivit tio vågade jag ta telefonen och ringa Sara. Det gick några signaler men sedan hörde jag den finaste rösten i hela världen säga hej. Vi småpratade lite innan vi bestämde att vi skulle ses i samma park som igår om en timme. Jag skulle på middag med mitt team vid sju, men jag skulle lika gärna kunna strunta i den. Det spelar ändå ingen roll. Så länge jag är med Sara spelar ingenting annat någon roll.
"När klockan blivit tio vågade jag ta telefonen och ringa Sara"
Kommentarer
Postat av: HannahBieber
Kolla in min blogg där jag skriver noveller om Justin Bieber:D<3
Trackback
