Joes' love - Kapitel 3
Limosinen svängade av vid en park och sa att vi var framme. Jag såg att det redan var fullt med flickor vid scenen, var hon där? Det skulle jag snart få reda på, tänkte jag och klev ur taxin.
Jag kände hur mitt hjärta slog snabbare och snabbare när vi klev ur limosinen. Jag kände mig jättenervös även om jag visste att det inte var särskilt troligt att hon skulle vara där. Det var nämligen vårt team som hade fixat det här grillpartyt och det var bara några få fans från sverige, som hade fått några utlottade inbjudningar, som skulle komma. Och hur stor var chansen att hon skulle vara en av dom? Den var nog inte så stor, men jag kunde ändå inte sluta hoppas.
Jag tittade snabbt ut över alla som var på partyt, och hoppet sjönk snabbt. Jag såg inte en skymt av henne någonstans. Jag kunde inte hjälpa att jag kände mig besviken när vi gick runt och hälsade på alla.
- Hej grabbar! Det var Brian som ropade från grillen.
- Hejsan! Ropade Nick och Kevin i mun på varandra. Jag kände att kvällen inte skulle bli så rolig om jag inte ryckte upp mig så jag bestämde mig för att försöka göra det bästa av situationen. Jag kanske var bäst om bara glömde bort henne.
Vi gick bort till grillen och tog för oss en stor köttbit var. Vi satt oss vid ett stort bord där det satt ungefär fem tjejer i 16-års åldern som måste ha vunnit en inbjudan på Sveriges Jonas Brothers fansida. Nick och Kevin började prata och skämta med dem på en gång, och jag påminde mig själv att jag måste rycka upp mig så jag försökte hänga med i samtalet jag med.
- Ni var så duktiga idag! Sa en utav tjejerna som hette Sandra.
- Ja! Ni spelade verkligen jättebra! utropade Sandras kompis Malin. De andra tjejerna verkade hålla med för dom nickade som galningar och kunde inte sluta flina.
- Tack så mycket, sa Nick.
- Även fast vår bror tappade bort sig lite här och där, sa Kevin och gav mig en menande blick.
- Eh... ja, jag var lite trött, sa jag och kände mig besvärad. Skulle dom aldrig släppa det här eller?
- Ja, jag såg att du stog och stirrade på min kompis sa en tjejerna. Mitt hjärta slog ett extra slag.
- Vad sa du?? Jag kände hur alla mina känslor runt denna tjej kom tillbaka. Det kanske var möjligt att jag skulle få träffa henne ändå.
- Ja, du tittade väldigt mycket på min vän Sara, hon flinade och det lät precis som om hon visste hur jag kände. Hon är här ikväll förresten. Hon ska uppträda på den lilla scenen där borta, sa hon och nickade mot ett ställe bakom min rygg. Samtidigt som hon berättade allt det här hörde jag hur en underbar röst fyllde hela parken. Mitt hjärta pumpade hårt medan jag vände mig om för att se om det var den tjejen jag hade tänkt på under hela kvällen.
"Samtidigt som hon berättade allt det här hörde jag hur en underbar röst fyllde hela parken"
Jag kände hur mitt hjärta slog snabbare och snabbare när vi klev ur limosinen. Jag kände mig jättenervös även om jag visste att det inte var särskilt troligt att hon skulle vara där. Det var nämligen vårt team som hade fixat det här grillpartyt och det var bara några få fans från sverige, som hade fått några utlottade inbjudningar, som skulle komma. Och hur stor var chansen att hon skulle vara en av dom? Den var nog inte så stor, men jag kunde ändå inte sluta hoppas.
Jag tittade snabbt ut över alla som var på partyt, och hoppet sjönk snabbt. Jag såg inte en skymt av henne någonstans. Jag kunde inte hjälpa att jag kände mig besviken när vi gick runt och hälsade på alla.
- Hej grabbar! Det var Brian som ropade från grillen.
- Hejsan! Ropade Nick och Kevin i mun på varandra. Jag kände att kvällen inte skulle bli så rolig om jag inte ryckte upp mig så jag bestämde mig för att försöka göra det bästa av situationen. Jag kanske var bäst om bara glömde bort henne.
Vi gick bort till grillen och tog för oss en stor köttbit var. Vi satt oss vid ett stort bord där det satt ungefär fem tjejer i 16-års åldern som måste ha vunnit en inbjudan på Sveriges Jonas Brothers fansida. Nick och Kevin började prata och skämta med dem på en gång, och jag påminde mig själv att jag måste rycka upp mig så jag försökte hänga med i samtalet jag med.
- Ni var så duktiga idag! Sa en utav tjejerna som hette Sandra.
- Ja! Ni spelade verkligen jättebra! utropade Sandras kompis Malin. De andra tjejerna verkade hålla med för dom nickade som galningar och kunde inte sluta flina.
- Tack så mycket, sa Nick.
- Även fast vår bror tappade bort sig lite här och där, sa Kevin och gav mig en menande blick.
- Eh... ja, jag var lite trött, sa jag och kände mig besvärad. Skulle dom aldrig släppa det här eller?
- Ja, jag såg att du stog och stirrade på min kompis sa en tjejerna. Mitt hjärta slog ett extra slag.
- Vad sa du?? Jag kände hur alla mina känslor runt denna tjej kom tillbaka. Det kanske var möjligt att jag skulle få träffa henne ändå.
- Ja, du tittade väldigt mycket på min vän Sara, hon flinade och det lät precis som om hon visste hur jag kände. Hon är här ikväll förresten. Hon ska uppträda på den lilla scenen där borta, sa hon och nickade mot ett ställe bakom min rygg. Samtidigt som hon berättade allt det här hörde jag hur en underbar röst fyllde hela parken. Mitt hjärta pumpade hårt medan jag vände mig om för att se om det var den tjejen jag hade tänkt på under hela kvällen.
"Samtidigt som hon berättade allt det här hörde jag hur en underbar röst fyllde hela parken"
Kommentarer
Trackback
