jonasbrotherslove

   - Du kan inte förstå hur glad jag blir när du säger det, berättade jag för Sara. Hon fnittrade till och frågade om jag vill komma in på hennes rum en stund. Jag kände att jag svarade ja på tok för snabbt men det slutade bara med att vi skrattande gick in på hennes rum för att sätta oss i hennes soffa.

---

Sara stängde dörren bakom mig och skyndade sig fram till den gula soffan och satte sig försiktigt ner. Jag blev ståendes vid dörren och bara tittade på henne. Var det möjligt att hon blev vackrare för varje gång jag såg henne? tänkte jag och började gå mot soffan. Sara klappade lite försiktigt på platsen bredvid henne och jag satte mig ner. Det var inte förren nu jag fick chansen att titta runt lite i rummet. Det var ganska litet, sminkbordet och den stora klähängaren syndes mest. Men hon hade även väldigt många annorlunda fina tavlor. Det såg nästan ut som att hon hade målat dom själv.

Precis när jag tänkte fråga fick jag syn på affishen som hängde på insidan av dörren. Jag blev alldeles förstenad och jag kände hur mitt hjärta ännu en gång började slå på tok för snabbt. Det var vi på den affishen, Jonas brothers. 
   - Hehe ja alltså, jag har ju alltid tyckt om er! Ni har varit som en inspiration för mig.. Sa Sara som märkte att jag tittade på affishen.
   - Gud, jag vet inte vad jag ska säga.. Visst har vi många fans men ingen är som dig. Jag blir... smickrad.. Svarade jag och tittade generat ner på min händer.
   - Men Joe, vad är klockan?! Nästan skrek Sara och hoppade upp ur soffan.
   - Ja, kvart över nio? Svarade jag och tittade fundersamt på Sara.
   - Du ska upp på scenen om 5 minuter Joe! Sa Sara som tog mig hand och började dra iväg mig mot dörren.
   - Men vänta! Du kommer väl och tittar? Frågade jag och tittade in i hennes chocklad bruna ögon.
Hon ströck bort håret på min panna och log.
   - Klart jag kommer, jag skulle inte missa det för allt i hela världen.
   - Bra, jag ska sjunga för dig. Sa jag och gick ut i korredoren igen. 
   - Vi syns snart Joe, lycka till! Svarade Sara och log det där leendet så får mig att smälta. Sedan stängde hon dörren.

Det kändes som att jag flög fram när jag gick genom korredoren. Jag visste inte vilken sorts känsla det var som fick jag att känna såhär, men jag hade fjärilar i hela magen. Sara hade lovat att komma och titta, ingenting kunde förstöra min kväll nu!

Kevin och Nick var riktigt sur för att jag varit spårlöst borta den senaste halvtimmen, men jag orkade inte bry mig. Jag var redo att gå upp på scenen för att visa Sara vad jag känner för henne.
   - Jag hoppas verkligen inte att det är en tjej den här gången också Joe! Sa Kevin medans vi bytte om.
   - Men det är inte som alla andra gånger nu, hon är verkligen speciell! Försvarade jag mig.
   - Hon bor i Svergie, du bor i USA. Hur ska det gå ihop? Du har väl inte glömt att vi åker hem om två dagar? La Nick till.
Nog visste jag att vi skulle hem om två dagar, men jag kunde inte hejda ångesten och paniken jag kände över att måsta åka ifrån Sara.
   - Jag vet, men vi ska tillbaka om två veckor. Om jag fortfarande känner samma sak för Sara då så är det meant to be. Sa jag och klappade Nick på ryggen.
   - Men kom igen nu, vi måste visa Karlskrona hur det ska gå till! La jag till nån sekund efter och skrattade till lite.
Det blev väldigt dålig stämning mellan oss men vi alla visste att vi var tvungen att gå ut på scenen för att köra några låtar. Själv så log jag som aldirg förr, jag skulle få sjunga för Sara. Igen.

"Jag blev alldeles förstenad och jag kände hur mitt hjärta ännu en gång började slå på tok för snabbt. Det var vi på den affishen, Jonas brothers."